Birger Franzen
- plåtslagare och poet

 Jag såg dagens ljus i Kaxgärde 1917, men kom som tvååring till den lilla byn Ödevata, utanför Emmaboda, som blev min barndoms by, där min far lärde mig älska naturen och ha vördnad för livet.

Ensamheten i byn satte sina spår, gick mest för mig själv och tänkte, fantiserade om att leva mitt liv som eremit, men mötte också en dikt av Pär Lagerkvist där han säger att "den väg du går allena för bort ifrån dig själv." Det blev mitt livs första milstolpe. Jag bestämde mig för gemenskapsspåret - finnas till för andra.

"järn och plåt är kalla ting, kalla och utan känsel
jag vill hellre gå fritt omkring på vägarna med en ränsel..."

Efter avslutad skolgång blev jag byggnadssmed och startade snart nog en egen rörelse i Vrigstad, tillsammans med en kompis. Efter en förödande brand där kom jag så till Alvesta 1943 och blev plåtslagare, men "järn och plåt är kalla ting, kalla och utan känsel - jag vill hellre gå fritt omkring på vägarna med en ränsel..."

De sju åren som fritidsledare på kvinnofängelset i Växjö lärde mig mycket om livet - aldrig döma en människa ohörd. Det blev mycket arbete vid sidan av de kalla plåtarna. Jag kom in i diktens värld och började själv skriva. 1946 gav jag ut min första diktsamling "Under tysta timmar", Min sista diktsamling "Landkänning" är min tjugoandra och utkom 2001.

Minst 500 tonsättningar av ett 40-tal tonsättare har följt i diktens spår, och många av dessa har givits ut både på skivor och i sånghäften. 1973 fick jag Alvesta kommuns kulturstipendium och 1978 även Kronobergs läns landstings. AF-stipendiat 1999, och lite till. Mina huvudintressen har varit att skriva, fotografera och möta människor.

Genom alla åren har jag på fritid varit mycket engagerad som föreläsare och underhållare, där dikten har haft en central plats. I kyrkor, församlingshem, skolor, sjukhem och föreningslokaler, har jag mött människor, som sedan också blivit mina bästa vänner genom åren. För detta är jag djupt tacksam.