Start | Biografi | Diktsamlingar | Teman | Tonsättare | Gästbok | Länkar | Kontakt


Stjärneblig (2000) 




Förord 

Min vän - du som
vandrat genom mörkret
skådat korsets svarta tecken
bävat inför mången prövning
som du inte kommit undan
på din väg mot okänt fjärran
- kan du någonsin förglömma
händerna som tryckte dina
- stjärnan -
som där plötsligt lyste
visande dig väg att vandra
där som foten inte slinter

Upp

Meditation 

Det är för din skull
som jag formar orden
- för att du kanske
behöver dem

Det är för min skull
som jag formar orden
- för att mitt eget liv
ska bli helt

Måhända att vi
behöver varandra
- för de livgivande
ordens skull

Upp

Till vännerna 

Nej, föga vill jag klaga
och bruka bittra ord
men plats dock ännu taga
med dig vid Livets bord
och prisa allt det sköna
som runt omkring jag ser
- med tacksamhet belöna
den blick, som mot mig ler

Nej, föga vill jag klaga
- det tjänar inget till
ty livet är en saga
som nog vi läsa vill
Vi möter troll på vägen
- ibland en blåögd fé
då stannar man förlägen
och går sen vidare

Nej, föga vill jag klaga
så här i aftonland
- men toner hör jag svaga
och anar nog en hand
som stundom sökt min egen
på något sällsamt sätt
och varsamt ändrat stegen
så att jag kommit rätt

Upp

Jag önskade 

Jag önskade så -
kunna tämja orden
som bonden en gång
tämjde oxen
på åkerjorden

Jag önskade så -
kunna lindra smärtan
och sorgen så svår
- lyssna lyhörd
på mänskohjärtan

Jag önskade så -
kalla vinterdagar
ge värme och tröst
- lite glädje
till en som klagar

Jag önskade så -
innan solen dalar
få visa en glimt
- någon stråle
från himlens salar

Upp

En bristvara 

Kärlek kan man åtminstone
tidvis leva utan -
den är en bristvara
för så många
i en frusen värld
med många störningsmoment
och ogynnsamt klimat

Men med vänskap
är det nog lite annorlunda -
den är syresättningen
av vårt blodomlopp
Blir bristen allvarlig
så dör man
- åtminstone själsligen

Upp

Att bli sedd 

Egentligen
så handlar väl bara
alltsammans om
- att bli sedd
- sedd och accepterad
precis som man är
utan kosmetica
och krusiduller

Klotterkillen
kortkjolstjejen
gravvårdsskändaren
fotbollshuliganen
nazi-gaphalsen
drivs nog bara av detta
- vill bli sedd
och accepterad

Menn vi såg dem ju inte
förrän deras namn
och förbrytelser
mot lag och ordning
stod med feta bokstäver
på löpsedlarna
- såg dem inte
förrän det var försent -

Upp

En påse luft 

Jag känner mig mest
som en påse luft
- en påse luft, vissa dagar
och ändå vill jag ej vara den
som bara gnäller och klagar
- men föga mer
jag väl har att ge
den vän som ännu mig söker
- jag nogsamt vet vad
som måste ske
när ryggen långsamt sig kröker

Jag letar ett ord
som kan bära än
en gnutta ljus när det kvällas
- en liten visa med mollackord
som likt en blomma kan ställas
i vacker vas
för att räckas dig
som tack för åren, de många
- för skratt och tårar
för stjärneblig
för längtansstunder så långa

Upp

Förstår du 

- att jag behöver dig
inte så mycket för egen del
- där väntar jag inget -
men för diktens skull
som måste ha en mottagare
för att födas till liv
- vi får barn tillsammans
- små diktbarn som skulle
varit ofödda utan dig

Jag lever i två världar -
när inte verkligheten räcker till
eller när den blir för grå
så lämnar jag den bara
så länge som jag behöver
- för överlevnadens skull

I fantasins värld
finns det mycket mer av kärlek
och toleransens blå blomma
håller upp sitt lätta paraply
för allt som behöver skydd
- som bara skulle slitas sönder
i verklighetens snålblåst

I fantasins värld
är människorna inte så hårt
bundna - mera öppna
och spontana - och ingen
sätter hänglås för sina hjärtan
Kom och möt mig!

Upp

Om saknad i livet 

Känner du, min vän
hur jag skulle vilja
dela smärtan med dig
- dela din ångest
och din nattliga gråt
- jag vet ju
att det inte går
men ändå -

Kanske om jag lyssnar
- inte bara med öronen
utan även
med hjärtats öra
med hela min
inlevelseförmåga -

Gör åtminstone ett försök
att föra över lite
av alla de många - varför
som plågar din själ
- känn hur öppen jag är
hur ärligt jag önskar
- jag vet också lite
om saknad i livet -

Upp

Jag tror 

Störst av allt
är kärleken
i alla dess dimensioner
och uttrycksformer
- själen ska ha sitt
och kroppen sitt

Jag tror
att Gud småmyser nog
lite grand i sin himmel
när han lyckats förena
även under ogynnsamma
omständigheter

Solen kysser havet
i kvällsstunden
mellan molnbankarna
- blixten slår ner
i trädets hjärta
i våldsam urladdning
om natten

Det är bara så
- livet är outgrundligt
men störst är kärleken
Den är Gud - Amen!

Upp

På silvertrådslina 

Ibland hänger det liksom
bara i luften -
en osynlig tråd
som förenar
- en laddning av
varma känslor -

Den som inget vet
om våglängd
- som aldrig längtat
förstår nog inte
hur signaler går fram
- på silvertrådslina

Någon finns
- någonstans
som öppnar ett brev
där orden plötsligt
börjar dansa samba -
Vad konstigt!

Upp

Kärleksförklaring 

O, kärlek
O, heliga dårskap
- du bränner in dina
märken i känslig hud
och i blodbanorna
- rör om i
hjärnvindlingarna
- upplöser gränser
och skapar nya

O, kärlek
O, du mäktige
som besegrar förnuftet
med ett leende
och sätter handklov
på den mest bångstyrige
- fruktad är du
och helgonförklarad
på samma gång

O, kärlek
- utan dig
vore inget liv
möjligt

Upp

Frågor i natten 

Nu ska vi rida hästarna
på nytt mot frodigt bete
längs sommarstigar
med ryttlande rovfågel
- spejande byte
hängande i luften

När ska vi fånga stunden
- den oerhörda
som hjälper oss att leva
- klara vardagslunken
i våra liv tillsammans med
smärtans skarpa egg

Snart går vi mot höst igen
då gäller det att ha hö
som räcker, i ladorna
- ryttlande rovfågel
sörjer ej morgondagen
och hästarna betar utan oro

Upp

Låt oss tala 

Låt oss tala om livet
min kära -
när sommarhimlen är blå
- vår vänskap
som blomdofter bära
och minnen som
komma och gå

Låt oss tala om döden
min kära -
vi springer den inte ifrån
- ty döden
finns alltid oss nära
och livet är
bara ett lån

Låt oss tala om glädjen
min kära -
om sorgen också till sist
- av dem
har vi mycket att lära
och av fågeln som
sjunger på kvist

Upp

Nystart 

Människan har alltid flyttat
sökt sig nya boplatser
och kunnat rota sig på nytt
Att flytta är väl något av
ett äventyr -
även om avståndet är kort
- nya grannar, ny miljö
anpassning både inåt och utåt

Ett omplanterat träd
tar lite tid på sig
innan det rotar sig igen
men kan sedan både
grönska och ge mer skugga
- bära flera fågelbon

En omplanterad människa
kan leva upp på nytt
när omställningen väl är över
och allt har kommit på plats
- en nystart i livet
en upptäckarperiod för själen

Upp

Som ett aspelöv 

Någon för pennan åt mig
eller sätter mig
vid datorn
när natten är tyst
- någon som jag
knappast känner
men hans andedräkt
har mig kysst

Någon drar täcket av mig
- kanske tvekar jag
och krånglar
men blott lite grand
- någon som i
dröm jag anar
gör ju hembesök
- tar min hand

Någon har viskat till mig
som ett aspelöv
i vinden
som aldrig får ro
- någon som jag
flyktigt känner
har snart tvivlet vänt
till en tro

Upp

Bara för våren 

Bara för våren
sjunger vinden sin sång
bara för kärlek
som jag mötte en gång
för livet -
för glädjen att få leva
i vårdagen lång

Bara för våren
bäddar hösten sitt frö
bara för livet
kommer vinter och snö
- för blomman
ber solen att få lysa
och bjuda på tö

Bara för våren
dricker träden sin sav
bara för vännen
som du mest håller av
finns lyckan
att länge ha fått äga
den kärlek du gav

Upp

Nostalgi i vårens tid 

Ska jag väcka dig, min kära -
smala strimmor sol har hittat
till min säng och redan väckt mig
genom snedställd persienn

Du är vacker där du sover -
anar nästan att du drömmer
- genom öppnat fönster hör jag
redan vårglad fågelsång

Ska jag väcka dig, min kära -
med en fjärilskyss på kinden
eller ska du själv få vakna
sakta, när du färdigdrömt

Ute väntar våren på oss -
kanske blir det vitsippbackar
där vi vandrar vanda stigar
njuter vaknad maskrosäng

Nu jag ser du sträcker på dig -
du är glad i dina ögon
- det är du och jag och våren
det är liv och kärlighet

Upp

Lisa för längtan 

Din dörr hade inget hänglås
- stod lite grand på glänt
som väntade du på någon
långt bort ifrån ängsmark
och åkerslänt

Som väntade du på någon
bortom all tid och rum
- ett läkande själens möte
- en lisa för längtan
och sorgen stum

Din dörr hade inget hänglås
- bara ett enkelt vred
du bad mig att stanna länge
- vi glömde bort tiden
tills sol gick ned

Upp

Någonting stannar kvar 

Jag vill du ska veta
- inget väntar jag på
men på något sätt
du rör mig ändå
Inget blir som det var
någonting stannar kvar -

Om bara för stunden
för ett kort ögonblick
i en frusen värld
din värme jag fick
Inget blir som det var
någonting stannar kvar -

Jag vill du ska veta
- om ej mera jag får
ska jag längta dig
den stund då du går
Inget blir som det var
någonting stannar kvar -

Så är mötens lagar
och jag vet ju så väl
att det sätter spår
när själ möter själ
Inget blir som det var
någonting stannar kvar -

Upp

I silverne skrin 

Jag bär dig inom mig
i silverne skrin
bland minnen som är mig
så kära
Bland alla jag mött
under år som gått
har ingen fått komma
så nära

Så nära i tanke
i känsla och hud
så nära i dröm och
i sinne
Så enkelt det blev
när vi fann varann
- den stunden jagg
bär i mitt minne

Upp

I vårens tid 

Nu spricker knopparna på nytt
och tjälen går ur jord
- en mänskosjäl blir som förbytt
här i vår kalla nord

När saven stiger i var gren
och nyfödd fågelkör
bebådar ljudligt vårentrén
som väcker och förför

Då är det gott att finnas till
i denna sköna stund
- vår famn vi bara öppna vill
för kärlek i var lund

Hav tack min Gud för vårens tid
för läkedom och tröst
- nu kropp och själ kan talas vid
tills åter det blir höst

Upp

Vårängsvandring 

Vad gör det väl, vännen
att åren har gått
så kroppen är stabbig
och tung -
att hörseln är sämre
att krämpor man fått
för i dag är jag
åter som ung

I dag har jag vandrat
i minnenas skog
på tungräs bland blomster
och blad
och tänkt på en flicka
som hult mot mig log
och som gjorde mig
himlarne glad

I drömmarnas lundar
är allting sig likt
- allt oftare vandrar
jag där
och känner en vårdag
som nu, huru rikt
och hur underbart
livet dock är

Upp

En Vivalditon 

Det kröp myror på marken
av och an
när vi tafattlöst
tog armen om varann
Det var kvistar, pors och ljung
men i hjärtat sa det - sjung
när vi senare på lek
blev kvinna, man

Det kröp myror på marken
- solen sken
när jag nuddade helt lätt
vid nakna ben
Plötsligt vaknade en lust
att få lämna sorgens kust
- vinden viskade och
fåglar sjöng från gren

Det kröp myror på marken
där vi låg
och på glittret över
skogssjöns vatten såg
Vi behövde ju varann
- hela världene försvann
en Vivalditon blev
mötets epilog

Upp

Vindsus 

Vad var det, vad
var det som hände
- som hände här
alldeles nyss
- jo Lyckan det var
du kände
som kom för att
ge dig en kyss -

En kyss blott, så
varligt på kinden
- men säkert du
känner den än
- hon gör så ibland
sa vinden
- var glad när Hon
kommer, min vän  -

Upp

Du sjöng mig en visa 

Du sjöng mig en visa
så trösteligt fin
med kärlek i orden
och i melodin

Den gick till mitt hjärta
och stannade där
- den visan den blev mig
så storligen kär

Du sjöng mig en visa
och snart blev det två
- nu lyssnar jag ofta
och gläder mig så
Det vaggas av vågen
och smeker min kind
- de visor blir skönast
som föds av en vind

Du sjöng mig en visa
- det kanske blir fem
små visor om längtan
som hittade hem

Upp

I Småland 

Det verkar som vår Herre skämtat -
när Småland skapades, han hämtat
av skönhet en bit här och var
En del liknar Skåne i miniatyr
andra Norrland med mosse och myr

Ja vårt landskap har så sköna drag
här Linnéan blommar med stort behag
Lätt du finner den stillhet du söker
och delvis rätt ostörd natur

Från höjder och från flera berg
kan du se hur det skiftar i färg
när skogar blandas med åker och äng
- så tar Småland sin högsta poäng

Soligt öppnar sig ibland en glänta
där sagans fé kan stå och vänta
med trolskhet som lockar och drar
Här finns drömmande vatten
med stjärnljus om natten
- i Småland vårt hjärta vi har

Upp

Här har du landet 

Här har du landet, det mörka och ljusa
solbelyst, fagert, en sensommardag
- skogarna blånar
mot höjder i fjärran
rågfälten mognar
och ler i behag

Ängar och hagar än bjuder oss famnen
gör att vårt landskap får mjuk karaktär
- mossar och myrar
där hjortronen växer
kustland i öster
med öar och skär

Sjön ligger stilla med krusning på ytan
när som en vindpust helt plötsligt den når
- så vill vi hoppas
vårt älskade Småland
ska få se ut
även kommande år

Sätt dig och finn att här gott är att vara -
är du en främling så stanna en tid
- här får du vänner
och lisa för själen
känn att naturen
ger glädje och frid

Upp

Musik i sommartid 

Lekaryds kyrka 17 juni 2000

Så sköna toner klingat ut
och skänkt mig ro
vid dagens slut
- för detta tackar jag
När ord och toner formas till
en lovsångsstund
jag lyssnar still
- då hör jag hjärtats slag

Vid kyrkogårdens mur jag stått
så mången gång
och styrka fått
för vandringen framåt
Jag knäpper händerna till bön
en sommarkväll
som är så skön
och viskar mitt - förlåt

Upp

Sommarnatt vid havet 

Kvällens blå skuggor
bjöd oss att dricka sommarnatten
- där från ljungens famn
gömd vid grå klippa
såg vi månen reda
vågornas syskonbädd

Din hand i min -
viskande ord om intet
sedan tog tystnaden vid
- talade mjukt och länge
till hudens blodvarma sång

Våg vilade, vind väntade
även tiden dröjde
att sila sin vita sand
i tusenårigt timglas

Blå båt glider stilla ut över vattnets bleke
där mångatans guld glittrar över grå skär
- längre ut, där dyningen dröjer
vaggar vågorna, vänligt nynnande
nattens sommarsång

Blå båt vänder mot väntande vik
- årornas våta blad blänker
när morgonens röda rodnad
färgar drivande sky
och strandens sovande sten

Upp

Skatsorg 

Jag förstod hon skulle dö - fru skata
hon flaxade bara lite med vingarna
släpade på stjärtfjädrarna, hoppade
några steg på marken för att komma undan
när jag försökte närma mig

Innan hon kröp in i busken
såg jag den flackande blicken
men kunde inget göra
- så mycket förstod jag
att varken vatten eller bröd
skulle kunna rädda till liv

Hade hon varit i slagsmål, kanske
flugit mot ett fönster och brutit nacken
eller blivit skadad på annat sätt
eller också bara blivit sjuk -
Nu kommer herr skata flygande
ser henne nog mellan grenarna, anar
möjligen situationen, men lika
villrådig som jag - kanske tänkte även han
på ungarna i boet, som snart
behövde matas igen

Hade så gärna velat trösta lite,
när hjälpa var försent, men hur
tröstar man en skata, när man så dåligt
klarar av att trösta en människa i sorg
I morgon får jag väl begrava
- det klarar jag av - har begravt
en skata tidigare medan jag tyst läste
en liten dikt om livet

Upp

Omvärdering 

Herre, lär mig se något vackert
även i det fula - några takplåtar
randigt rostiga av regn och sot
störde utsikten från mitt balkongfönster
- hade tänkt be grannen
som äger förrådsbyggnaden mitt emot
att måla eller täcka över
men gör det nog inte - de fula plåtarna
får bli en påminnelse om livet
och den värld som vi lever i

Utan det fula kunde vi kanske
inte heller njuta så av det vackra
som nu när jag vrider mitt huvud och ser
den rödmålade hembygdsgården
hur den skymtar fram mellan skir vårgrönska
som några åldrande parkträd bjuder

Vi behöver kanske kontrasterna i livet
- både det vackra och det fula, precis
som livet bjuder oss både glädje och sorg
för att vi ska växa och mogna

Herre, lär mig se något vackert
även i det fula - hur det mitt i hatet
och den obeskrivliga ondskan
- mitt i fulheten
ändå finns så mycket av
förunderlig kärlek, så mycket godhet
mitt i livet, mitt ibland oss
bara vi öppnar våra ögon och tar emot
- öppnar vår famn

Upp

Festens ansikten 

Alla dessa glittrande ansikten
dessa slanka tjusiga kroppar
i smink och festklädsel
mustaschprydda gentlemän
av senaste snitt
elitmänniskor i tevetappning
- vad jag beundrar
och låter mig bländas
- åtminstone ibland

All denna spiritualitet
och glänsande ordbehandling
på minst tre olika språk
denna fantastiska replikföring
i tankeutbytet med gelikar
mellan skratten och skålarna
denna förfinade uppvaktning
av sköna baldrottningar
- visst imponerar det

Men ibland tänker jag
på dagen efter -
Även dessa lyckliga klippare
i festens neonljus
har väl sina sura uppstötningar
då orden inte blir så friserade
- sina glåmiga ansikten
och hängbukade kroppar
sin bakfylla, migrän och svartsjuka
sin smärtsamma känsla av
att inte riktigt räcka till
- åtminstone ibland

Upp

I backspegeln 

Jag är gammal i dag, jovisst
när man fyllt åtti, så är man gammal
det är bara så, punkt sllut, men visst
- livet kan ju räcka ännu några år
om man har tur och cancercellerna
håller sig något så när lugna
och hjärtpumpen slår regelbundna slag
- men om det vet man ju så lite

Alltnog - som gammal
så ser man sig alltmer tillbaka
- ser man i livets backspegel
alla vägskälen, som man passerat
på livsvandringen, alla stigarna
där man stannat upp lite och funderat
- ibland bara lite nyfiken kanske
men mestadels också i botten för rädd
för att vika av och pröva vart stigen
burit hän - hört alla varningarna
som ringt i öronen sedan barnsben
- inte vara annorlunda, fastän
man var annorlunda, utan att vilja det
- jo kanske det också ibland, vilja
göra revolt och gå sin egen väg
Men så har man plumsat på
i gamla upptrampade hjulspår, och visst
har väl det också gått bra, men oron
- den ständigt befintliga oron
som styrs av gener sedan generationer
har sällan låtit sig tystas - den har
hela tiden legat där i botten och
skapat den dikt som betytt - överlevnad

Upp

Smärtans gräns 

Du som lever i smärtans gränsland
- det är dig som jag söker
för överlevnadens skull
för den ständiga orons
och för uthärdandets skull

De lyckliga och bekymmerslösa
må ha sina vänner
sina parkgator och dansgolv
- jag missunnar ingen
och avundas inte heller

Vid smärtans gränsbom
är landskapet annorlunda
och livsvillkoren likaså
men där härdas själar
- där ställs frågorna på sin spets

Där får vänskap ny dimension
- du som lever och bor
i smärtans gränsland
- det är dig som jag söker
ville bara att du skulle veta

Upp

Ett livsöde på lasarett 

Mig ville de bara ha bort
sa gubben kärvt, efter långt samtal
när han sagt sitt hjärtas mening
om allt vad doktorer heter

Åttisex år gammal var han
en ärrig kämpe av den gamla stammen
- socialdemokrat hade han varit
alla åren, men nu jävlar
skulle det bli ändring -

I ungdomen förstörde han ena handen
i arbete med en grävskopa
- trodde att livet var slut
men började läsa till ingenjör
och tog på nytt fatt i livet

Fyra barn fick han med sin kvinna
- en dog dock tidigt i krupp
nu hade han tolv barnbarnsbarn
sa han med glimten i ögat
- men kvinnan var död

Krämporna hade blivit många på slutet
lasarettsresorna likaså
men han kom inte överens
med en del av läkarna
- de vill bara ha bort mig
var hans tvärsäkra uppfattning
- han satte sina betyg, kämpen

Upp

Varför 

Mitt i förblindelsen
letar sig en solstrimma
in i den grå tunneln
som grävts fram
med bara händerna
av de vilsekomna

Överallt möter vi dem
utan att se
utan att ens ana
- de ser kanske
helt trygga ut
i sina oklanderliga kläder

Så vi går bara förbi
och de tysta ropen
som vi kanske hör ibland
skyndar bara på
våra steg i mörkret
- varför ropar man

Upp

Krig och fred 

Jag sitter och tänker
på alla dem -
de mångtusen människor
utan hem
som lever i skräck
bland ruiner
I olika världar vi lever
men ändå på samma jord

Jag vandrar på stigar
där barn jag gått
och tänker på all den
kärlek jag fått
- här blommar konvalj
och lupiner
I olika världar vi lever
men ändå på samma jord

Ack kunde vi räcka
en vänlig hand
till gråtande mänskor
i krigens land
- men föga förmår vi
att göra
I olika världar i lever
men ändå på samma jord

Upp

Livets gång 

Jag är lite hörselskadad -
hör blott vad för stunden jag vill
men bjuder du på drömmar
så lyssnar jag nog en gång till

Och inte ser jag väl heller
så där hundraprocentigt bra
men bra nog för att veta
att det är just dig jag vill ha

Med åren man blir lite stabbig
och undrar vart stigarna går
men går du vid min sida
- så nog mina tankar du får

Men nyttar det väl att tänka
- snart alla små stigar tar slut
en hand i mörkret möter
och förer så stilla oss ut -

Upp

Dilemma 

En del tar ut för mycket av
vad livet bjuder på
en del försakar kanske helt
och ångrar sedan så

Men tar man ut för mycket
kan livet slå bakut
- så sällan kan vi förutse
hur allting blir till slut
- - - - - - -

Ingen går gratis in
i paradis
- varje lycka har
sitt eget pris
- - - - - -

Har du en vän
så var rädd om den
- försummad vänskap
blommar sällan igen
- - - - - -

En halv Waran
att svälja ner
kan vara nog ibland
att skilja mellan
jordiskt liv, och
evighetens land
- - - - - -

Upp

Brev i december 

Det kom ett brev i december
- det var dagarna före jul
mest skrev du om jäkt och bekymmer
men även om glädje en smul

Det kom ett brev i december
från en vän sedan många år
en diktarkollega och sångmö
som ännu med livsdrömmar går

Det kom ett brev i december
och det gjorde mig riktigt glad
- jag ville ge glädje tillbaka
men vet inte riktigt med vad

Det kom ett brev i december
prytt med fåglar mot molntung sky
men snart nog ska snödroppar lysa
vid stenfot - och vårmorgon gry

Upp

Slutgungat 

På livets krokigvandring
vi slungoms av och tilll
- nu gungorna har stannat
och längtor ligger still

Nog blev väl mycket tokom
men stundom bra ändå
- vår Herre drar i repen
och fögom vi förstå

Till sist vi ringa vetom
vad som är dröm och sant
- nu faller höstlöv saktom
och stigen sluttar brant

Snart flingor täcker marken
- allt blir så himlarent
och visst hann mycket hända
om än på tok försent

Dock tackom vi och lovom
för vad vi fångvis fått
av både sorg och glädje
- av både stort och smått

Upp

Handslag av ljus 

Ett handslag av ljus, är dikten
- så har Bo Setterlind sagt
och visst har han rätt, poeten
en dikt har förunderlig makt
att läka sår i själen
ge livslust och vingesus
- en dikt är ett smultronställe
ett tindrande tempelhus

Ett handslag av ljus, förvisso
- ljus i en mörkertyngd värld
där våldstanken triumferar
och ständigt förfular vår färd
Men ljuset kan ej släckas
i dikten det lever än
- för mången har dikten blivit
ett handslag av ljus, min vän

Upp

Om någon vill 

Jag står ibland vid en kyrkogårdsmur
och tänker på död - när blir det min tur
- med åren man närmar sig stillhetens stund
och frågan om hur man förvaltat sitt pund -

Vad händer väl sen
när sagan är all
när hjärtat står still
och kroppen när kall -

Om någon vill följa - kom som du går
i vardagens dräkt, och om det då står
en längtansblå blomma vid slåtterängs kant
så bryt den då varligt, men alldeles sant
så skulle jag nog tycka allra mest om
att helt utan blomster i handen du kom -

Sjung gärna en mjuk
och skön melodi
och läs mig en dikt
med kärleksord i -

Måhända du minns då - stunden en gång
då livet var gott och bjöd på en sång
- när sedan du viskar ditt hjärtas farväl
så kanske du ber för en sökande själ -

Upp

Susa min lind 

Möten sätter spår
- det är bara så
en del försvinner
- några består -

Vinden, den är du
som smeker min kind
när afton nalkas
- susa min lind -

Upp

Produktion: KomakinoMedia. Allt innehåll copyright © 2017 Birger Franzén. Besökare: 405531