Hembygden
Lovsång till Småland Söker du bygderna där allt känns bra för själen
kom då till Småland, när sommarn står i blom
Här kan du finna lätt hur skog och ängar blandas
med väna sjöar och åars vattenspel
Öppna dina ögon, än kan du få se
skön linnéa blomma, namnet gav Linné
Här betar häst och ko som förr i hagens hägnad
får bräker också, där marken mager är
Här kan du stöta på en älg och kanske rådjur
under en strövgång på myr och mossig stig
Öppna dina ögon, runt kring strand och kust
så ska du få skåda, allt som ger dig lust
Sök dig från E-fyran och alla större vägar
välj dem som smyger sig mjukt kring gård och tun
Stanna vid kyrkans mur, vid hembygdsgård och koja
finn våra glasbruk, allt lockar till besök
Småland bjuder hantverk, mångodlad kultur
huldreögons trolskhet, sång bland gran och fur I Småland vårt hjärta vi har Det verkar som vår Herre skämtat -
när Småland skapades han hämtat
av skönhet en bit här och var
En del liknar Skåne i miniatyr
andra Norrland med mosse och myr
Ja vårt landskap har så många drag
här linnéan blommar med stort behag
- lätt du finner den stillhet du söker
och delvis rätt ostörd natur
Från höjder och från flera berg
kan du se hur det skiftar i färg
när skogar blandas med åker och äng
- då tar Småland sin högsta poäng
Soligt öppnar sig ibland en glänta
där sagans fé kan stå och vänta
med trolskhet som lockar och drar
Här finns drömmande vatten
med stjärnljus om natten -
I Småland vårt hjärta vi har Här har du landet Här har du landet
det mörka och ljusa
solbelyst, fagert en sensommardag
Skogarna blånar mot höjder i fjärran
rågfälten mognar och ler i behag
Ängar och hagar än bjuder oss famnen
gör att vårt landskap får mjuk karaktär
Mossar och myrar där hjortronen växer
kustland i öster med öar och skär
Sjön ligger stilla
med krusning på ytan
när som en vindpust så varligt den når
Så vill vi hoppas vårt älskade Småland
ska få se ut även kommande år
Sätt dig och känn att här gott är att vara
är du en främling så stanna en tid
Här får du vänner och lisa för själen
- känn att naturen ger glädje och frid I fager sommartid Här en idyll där tiden tycks stå stilla
- vad finns väl bakom gårdens låga fönster
bor här måntro ett gammalt par som bara bidar
sin tid att tacka för sin stund på jorden
där kanske ingen finns med lust att få ta över
En gammal björk står lutad sedan länge
en natt så nära att slås kull i stormgrå famning
- skönt bondpionens blomning årligt återkommer
och bjuder vandraren förbi en mörkröd hälsning
från tid som inte mer ska återvända
Jag stannar mina steg för fågelsången
för dofterna och dröm från det förflutna
- jag minns min barndomstid, den kom så nära
då stressen inte jagade sekunder
- en tid då det fanns plats även för själen Min barndomsby Ödevata I minnenas innersta gömma
en tid som en dröm lever kvar
en tid som jag aldrig kan glömma
- det är mina barndomsdar
Jag söker först en stuga röd
med lagård och kohagsgata
- på enkla villkor för alla bjöd
min barndomsby, Ödevata
Den låg rätt enslig i smålandsskog
en undangömd vrå av världen
med idogt folk som sådde och slog
på steniga åkrar och gärden
Jag känner doft av hägg, syren
hör tröskverkets sång från logen
- kan känna vilan på åkerren
gå stigarna genom skogen
Jag längtar sjön, som låg där så mörk
med solnedgången om kvällen
minns sommarblom och susande björk
minns smultronens lockande ställen
Dit går mina innersta tankar
dit styr jag ibland mina steg
- i dagdröm jag ofta där vankar
med vemod kring stenig teg Med uppladdade batterier När Far kom hem
nån gång på tjugotalet
med en låda på cykeln
och två stora batterier
- spände trådar
mellan den stora eken
och gavelspetsen
på vårt boningshus
i byn Ödevatsmåla
- då öppnades dörren
till den stora världen
som man knappt ens
hade hört talas om
Med lurar på huvudet
kunde man höra röster
och knastermusik
långt bortifrån
- byborna kom mangrant
och fick stora öron
Kunde det vara sant
att man kunde höra
Stockholm-Motala
och farbror Sven
med uppladdade batterier
- kunde det vara möjligt? Barndomsminnen Två stora fasor bär jag på
allt sedan barndomen
- det är bilder och ljud
som för alltid
etsat sig fast
i djupet av min barnasjäl
Värst var nog grisslakten
i tidiga morgontimman
- då var inte far hemma
och då hade inte jag heller
varit hemma, om någon
bara hade varnat mig
- grisen var ju min vän
som jag matade med skulor
och kliade bakom öronen
Det var skriket som väckte
- skar igenom täcke och filtar
som jag försökte krypa under
för att slippa höra
- det var mor och mormor
som fick hjälpa slaktaren
med att förvandla min gris
till skinka, blodpalt och korv
- mig hjälpte ingen
Hönorna som nackades
skrek ju inte så mycket
- bara kacklade förskräckta
men huggkubben blev blodig
och en tupp flög huvudlös opp
i stora eken, innan den föll till marken
- barndomsåren hade sina fasor Den gamla byvägen Än kan jag minnas
den gamla krokiga byvägen
som drog förbi gårdarna -
med djupa hjulspår om vårarna
som sen skulle fyllas upp med grus
- varje liten gård
hade sin vägsträcka att sköta
Sen växte gräset högt
i den smala mittsträngen
och blommornas sommardoft
från dikesren och åkerkant
med fjärilsflykt och humlesurr
bär jag ännu nära inom mig
som en oskattbar gåva
- i asfaltens tidevarv De var kloka I min barndoms by
där var alla kloka, de var jordnära
de grubblade inte så mycket
- hade väl inte tid förresten
de plöjde sin teg, de sådde sin säd
och torkade sin svett
Efter den sena aftonvarden
sjönk de till vila, några korta timmar
för att orka med nästa dag
- de var jordnära, de var kloka
och jag hade nog velat vara
som en av dem Tankar vid en backstuga Så enkel deras boning var
- en backstuga står grånad kvar
och minner om en tid som gått
då fattigdom var mångas lott
Vi nutidsbarn har svårt förstå
hur det var möjligt leva så
- vi öppnar ödmjukt stugans dörr
och anar dem som levde förr
Hur såg väl deras vardag ut -
här föddes de och dog till slut
- av möda hård var deras tid
fanns någon plats för dröm och frid
Fanns någon plats för glädje, lek
för vardagslycka, handens smek
- men skymningen ger inga svar
på alla frågor som vi har Trädets trygghet När jag sitter vid ett träd
känner jag trädets trygghet
hur det även i stormen
litar på sin förmåga
att kunna stå emot
När jag sitter vid ett träd
blir jag ett med trädet
ett med hela skapelsen
med fåglarna i trädets krona
och markens blomster
När jag sitter vid ett träd
ett mycket gammalt träd
känner jag släktleden före mig
och de som följer efter
hur vi förenas i trädets trygghet Trädet och människan Även ett gammalt träd
skänker någon skugga
talar sakta med vinden
minns kanske med vemod
sin ungdoms stormar
- djupa sår i barken
Även ett gammalt träd
känner livets flöden
genom knotiga rötter
det väntar med glädje
- vinden har ju viskat
om ännu en vår
Även ett gammalt träd
sträcker sig mot solen
- livets och ljusets källa
Se denna gemenskap
mellan en människa
och ett träd! För själens skull Nog minns jag som barn
byvägen mellan gårdarna
mynnande ut
till den större länsvägen
- en navelsträng för de boende
till livet bortom byn
med ett snabbare tempo
Längs byvägen såg man hästar
stretande med timmerlass
eller höskrinda, såg också
vandringsmän och skolbarn
- cykelfärd till vägskälsdansen
i sommarkvällen -
Byvägen, från början kanske
bara en upptrampad stig
genom mörk granskog
och svårforcerad myrmark
förbi lyckor
med stora stenbumlingar
uppbrutna ur jorden
Det gav valkiga händer
och trötta ryggar om hösten
men gjorde det också möjligt
att kanske öka skörden något
nästkommande år
Du byväg - snart övergiven
precis som gårdarna
- dig söker jag än någon gång
mest kanske för själens skull Hembygdsgården Det bor så många minnen
i en gammal hembygdsgård
- här tycks jag röster höra
här talar tingen än sitt tysta språk
- jag ser en lies gång på slåtteräng
hör slagans dunk i morgonväkt
och plogens törn mot åkerns
många stenar
Det bor så många drömmar
i en gammal hembygdsgård
- då arbetsböjda ryggen rätades
om kvällen, och skymningsljuset
svepte sina skuggor in, då skulle
alla samlas kring det grova bordet
- i lampans sken, med sliten bok
med knäppta händer tyst i bön
man hämtade den kraft
som man behövde
Det bor så mycken kärlek
i en gammal hembygdsgård
att fångas upp av alla oss
som plågas utav dagens hets
- som rastlöst jagar statusting
och glömmer alla jordenära arv
Här speglas fädrens hårda slit
men också deras djupa tro
på livets mening, över allt förnuft
och allt som binder samman
människan vid mullen Ödegård i Småland En gammal ödegård
av människor för länge sen förgäten
- här anas ännu falufärg på grånad vägg
och skorstensstocken håller än
men regnets dropp
igenom otätt tegeltak
får den väl snart på knä
precis som ladugård och uthus föll
en natt i hårdhänt vinterstorm
Här växer gräs och vildblom meterhögt
av ingen slått och bärjat nu
sen många år - och getingboet
nybyggt nu i denna vår
får ostört sitta kvar
på mossig förstubro
där en gång bonden vilade sin rygg
och njöt en liten stund av söndagsfriden
Några gamla ting har ostört lämnats kvar
- en bandprydd bytta
minner än om tid som gått
- om tid så olik vår
en åldrigt ådrad timmervägg ger tidlöshet
och skönhet utan gräns
åt den som ödmjukt stannar sina steg
på vandringen förbi
i fager sommartid Sång till hembygden Hembygd -
en plats på jorden
där stenarna talar till dig
där träden bjuder dig sin skugga
och vindarna viskar ditt namn
Hembygd -
som du aldrig glömmer
för alla minnenas skull
- som såg dig födas en gång
och sedan formas till människa
Hembygd -
dit du ofta återvänder
om så bara i tankens värld
- bäcken bar dina barkbåtar
och marken dina små barfotafötter
Hembygd -
vägen till skolan
- kanske genom mörka skogen
där ugglor hoade om hösten
eller sommarhagens smultronställen
Hembygd -
en plats på jorden
där drömmen får fjärilsvingar
där livet får en djupare mening
och släktenas strävan förenas | 
