Ett mänskoliv kan delas in i stunder
där mycket sjunker ner i glömskans floder
begravs i tystnad, kan ej återväckas
Där lyser inga stjärnor över mullen
de döda stunderna är bara döda
Vår stund på jorden går så fort tillända
vi måste lära oss att väl ta vara
på kärlek, vänskap som oss bjuds på vägen
och även ge åt vandraren tillbaka
den värme och det stöd vi själva söker
En stund på jorden är en stund av stillhet
en andlös bävan inför allt som händer
Ett mänskoliv är som ett stoftgrand bara
en blinkning från en osedd vintergata
Att födas är ett äventyr för alla
En stund på jorden är just livets början
en annan när det blåses ut om natten
Vi ställer alla våra tysta frågor
om mål och mening, svåra att besvara
men stunderna av ljus är nog de bästa
En stund på jorden är ett lågmält samtal
med någon vän som står vårt hjärta nära
En sommardag på vandring över fjället
med blåvit fjärilvinges lätta dans i solen
och forsens dova brus långt ner i dalen
En stund på jorden då vi riktigt lever
och känner livets puls med alla sinnen
är när en barnakind trycks mot vår egen
och liten hand blir lugn i våra händer
när leken börjar dämpas ner mot kvällen
En stund på jorden är den tysta gråten
de varma orden som ger stor förtröstan
den glada festen mitt i vänskapskretsen
ett hjärtas jubel i ett lyckligt skede
en sång, en dikt som tränger in på djupet
En stund på jorden är just denna stunden
en öppen dörr mot det förflutnas vävnad
där sorg och glädje har satt spår i varpen
Men också dörr på glänt mot framtidslandet
med allas rätt att forma lösenorden
Birger Franzén
