Start | Biografi | Diktsamlingar | Teman | Tonsättare | Gästbok | Länkar | Kontakt


Innehåll

MED VARMA ORD
LIVETS EGEN SÅNG
VÅR ENDA GRUND
SÅNGEN TILL LIVET
LIVETS TRÅD
JAG BÄR PÅ EN SÅNG
I DEN DJUPASTE TYSTNAD
DET FINNS SÅ MÅNGA
DET ÄR NÅGON
ALLT SKA HA SIN TID
ÄNNU EN SOMMAR
HÖSTTANKAR
NAKEN SORG
SOM ETT FRÖ
VART GÅR JAG
DET ÄR OM AFTONEN
LANDKÄNNING
SNART SER JAG LAND
TANKEN SVINDLAR
ALLT BLIR STILLA
HERRE, NÄR DU KALLAR MIG
SÖKT AV GUD
SORG
DÅ SORGEN MÖTER OSS
AFTONRODNAD
SEN TROR JAG
SLUTORD
I LIVETS SLUTSKEDE
FÅ SLUTA VÄRDIGT
ALLT ÄR SAMMANLÄNKAT
ORDET FÅR ALDRIG GLÖMMAS
KÄRLEKENS HÄNDER
JAG MÅLAR EN TAVLA
KÄRLEKEN OCH DÖDEN
TILLBAKABLICK
TROTS ALLT
OM MAN LEVER DÅ
JAG VILL TACKA
HERRE - DIN KÄRLEK NÅR OSS ALLA
LÄR OSS GODHET
VAD ÅTERSTÅR
FÖRVANDLING
I EN STJÄRNAS LJUSKRETS
INGENTING SKRÄMMER MIG
DET ÄR NÅGOT
JAG LÄNGTAR
BORTOM JORDISKA GRÄNSER
VINDSÅNG MOT NATTEN
LÅT OSS TALA OM LIVET

Låt oss tala om livet - 50 dikter i urval (2007) 

Beställ under Kontakt!




MED VARMA ORD 

En ledstjärna lyser klar
på stigar där jag fått vandra
- om viktiga ting söka svar
och finnas till för andra
Att finnas till en stund
för någon som har det svårt
- om än bara kort sekund
när livet är tungt och hårt

Den ledstjärnan lyser än
när aftonens tid är nära
- att hjälpa en mötande vän
som börda har att bära
Så lite man kan ge
att trösta är inte lätt
- men med varma ord kan ske
en läkning på många sätt

Upp

LIVETS EGEN SÅNG 

Må vi varligt vårda
allt som ömhet bär -
ord kan lätt bli hårda
- smek den du har kät

Våga alltid hoppas
på en vår igen -
gren kan sent nog knoppas
- ovän kan bli vän

Våga Livet älska
sluta aldrig tro -
låt oss le och drömma
- frö kan alltid gro

Våga alltid längta
om din dag är vrång
- sluta aldrig sjunga
livets egen sång -

Upp

VÅR ENDA GRUND 

I fagra sköna sommarland
vi finner ro och tröst
för årets kalla vintertid
för livets mörka höst

I sorgens stund vi luttras så
och prövas i vår tro
Var finns du Gud var finns din frid
din andes lugna bo

Men som ett blomster vissnar ner
så måste även vi
förstå att allting har sin tid
sitt rum att leva i

Se fröet bäddas ner i jord
för liv i vårens stund
Vi måste tro på skriftens ord
det är vår enda grund

Upp

SÅNGEN TILL LIVET 

Jag ville skriva en sång
till hela skapelsen
till allt skapat, till Guds ära
mänskor och djur
insjövikar, skogar, beteshagar
myrar och blomsterängar
En sång av glädje
och enkel vardagslycka
att få finnas till
en liten stund på jorden
Denna jord
som skulle kunna vara
ett paradis för oss alla
om vi vore lite mer varsamma
och kärleksfulla mot livet
och mot varandra

Upp

LIVETS TRÅD 

Hur skör är icke livets tråd
hur klent dess fundament -
vi står där ofta utan råd
när tåren ögat bränt
Hur lätt en låga blåses ut
en blommas stjälk bryts av
en vind, så är det vackra slut
som leendet du gav

En dag är icke livet mer
en vårdag byts mot höst -
vi fattar ej hur fort det sker
vi söker efter tröst
Om än en låga blåses ut
och blommans stjälk bryts av
så kan ej livets grund ta slut
och läggas tyst i grav

Där finns fördold en stjärnebro
till rymd som ej vi vet
men anas kan i stund av tro
på Guds barnhärtighet
Som anas kan i blomst och strå
i varje jordat frö
Allt levande ska slutet nå
men livet kan ej dö

Hur svårt att fatta livets bud
i sorgens bittra stund
Att leva är att tro på Gud
- det är vår enda grund

Upp

JAG BÄR PÅ EN SÅNG 

Jag bär på en sång -
den spränger alla gränser
en sång om lycka
given alla folk
Jag ber i min bön
att alla krig ska sluta
min längtan är stark
få vara livets tolk

Jag bär på en dröm
att alla ska bli vänner
att ingen längre
hatar och förstör
Jag ber i min bön -
så barnslig kan den tyckas
att inte en själ
av svält och armod dör

Jag bär på en sång
i djupet av mitt hjärta
att bara goda
tankar ska bestå
- att allt som är gott
ska sprida sig på jorden
föröka sig snabbt
och himmelriket nå

Upp

I DEN DJUPASTE TYSTNAD 

I den djupaste tystnad
hör jag en sång
om kärlek och lycka
på jorden -
jag minns att jag hörde
den ofta en gång
men får inte
riktigt fram orden

I den djupaste tystnad
når mig en ton
det viskar från stråke
och strängar -
det känns som en hälsning
med vinden från mon
en doft ifrån
ungdomens ängar

I den djupaste tystnad
drar du förbi
bland minnenas gömmor
och oro -
vad fattigt och gråblekt
vårt liv skulle bli
om drömmarna
alls inte voro

Upp

DET FINNS SÅ MÅNGA 

Det finns så många stigar
där ingen har fått gå
så många vackra visor
som ingen lyssnat på
det finns så många ängar
där inga barn har lekt
så många tomma händer
som ingen kind har smekt

Det finns så många strängar
som ingen stråke känt
så många sköna tankar
som aldrig satts på pränt
det finns så många toner
som aldrig klingat ut
så många sorgsna läppar
som ingen kysst till slut

Det finns så många vågor
som aldrig når en strand
och människor som gråter
runt om i alla land

Upp

DET ÄR NÅGON 

Det är någon som alltid mig följer
som jag alltid har känt som min vän
som jag inte kan leva åtskild ifrån
och som inte har svikit mig än

En som gör att mitt liv kan fungera
som förtröstan mig skänker och stöd
som vill lätta min bördas samlade tyngd
och som löser min vånda och nöd

Det är någon som vet mina tankar
som förlåter, förlåter på nytt
som kan låta mig fela gång efter gång
O, jag vet vad för mig det betytt

Jag behöver ej känna mig ensam
jag får lägga mitt liv i Guds hand
jag får vandra den bästa väg som jag vet
- den som för till det himmelska land

Upp

ALLT SKA HA SIN TID 

Allt ska ha sin tid
leken sin och allvaret sin
Allt ska ha sin tid
kärleken sin och saknaden sin
Allt ska ha sin tid
att blomma och mogna

Allt ska ha sin tid
våren sin och senhösten sin
Allt ska ha sin tid
livsglädjen sin och stillheten sin
Allt ska ha sin tid
som drömmen och sången

Allt ska ha sin tid
vintern sin och sommaren sin
Allt ska ha sin tid
växandets sin och åldrandet sin
Allt ska ha sin tid
vår stund här på jorden

Allt ska ha sin tid
skratten sin och tårarna sin
Allt ska ha sin tid
längtandet sin och avskedet sin
Allt ska ha sin tid -
Gud, lär oss att leva!

Upp

ÄNNU EN SOMMAR 

Ännu en sommar, tack Herre
du gav mig, fylld utav nåd
Ännu en sommar av glädje
och blomster i överdåd

Ännu en sommar att minnas
när livet bjuder på höst
Ännu en sommar för själen
till läkedom och till tröst

Ännu en sommar du gav mig
med fågelsång, våg och vind
Herre, det lider mot afton -
jag känner, du rör min kind

Upp

HÖSTTANKAR 

Jag är nog mera vän med hösten
än med de andra årstiderna -
vintern är så hård och kall
våren har så bråda dagar

Visst är sommaren skön
men med hösten
kommer lugnet som först
då har man mera tid
att känna och tänka -
att vara med sina vänner
och pyssla med sina rabatter

Jag är nog mera vän med hösten -
- då växer en stilla förtröstan
ett hopp om klarhet och mognad
om en djupare livets mening
då viskar det sakta bland träden
om vila och slutlig fullbordan

Upp

NAKEN SORG 

Då man bäst skulle behöva orden
äger man dem inte -
orden som skulle trösta
och ge nytt hopp -

glädjen har så många ord
men sorgen nästan inga
- är det därför
sorgen är så svår

Då man bäst skulle behöva orden
får tystnaden tala
och gör väl så också
men Gud -

vad jag hade önskat några ord
några goda ord
några hjälpande ord
då du kom med din nakna sorg

Upp

SOM ETT FRÖ 

Inte en enda liten
ynka rapport
når oss från andra sidan
när någon gått bort

Inte en enda liten
ton från en själ
når oss - men tror
och hoppas
vi gör lika väl

Samma gäller för alla
- födas och dö -
stoppas i mörka jorden
precis som ett frö

Upp

VART GÅR JAG 

Så ilsnabbt
som ingen kan ana
kan ett liv ta slut
medan jorden
går runt i sin bana
precis som förut

En fjäril
ses dansa i vinden
- landar mjukt på strå
medan någon
lätt rör mig om kinden
och bjuder mig gå

Vart går jag -
nej, ingen hörs svara
men min kind är varm
- det är säkert
ej alls någon fara
- så tryggt stöds min arm

Upp

DET ÄR OM AFTONEN 

Det är om aftonen
man lägger sig till vila
- ett tröttat huvud
söker natten ro
När solen sänker sig
mot skogens bryn
en fågel alltid
flyger till sitt bo

Det är om aftonen
som blomman sluter bladen
och daggen svalkar
markens gräs och strå
När sommardagen
lider mot sitt slut
ska allt till rofylld
trygghet återgå

Det är om aftonen
som själens oro viker
och seglarn söker
efter skyddad hamn
- som dagens larm och
vånda lugnas ner
och barnet somnar
i sin moders famn

Det är om aftonen
man knäpper sina händer
i tacksamhet för allt
som dagen gav
Nu skrämmer inte
mörkrets skuggor mer
- en stjärna lyser
nedlagd vandringsstav

Upp

LANDKÄNNING 

Någon har målat
alla ormbunksblad
bruna i natt, men
där ser jag något
som ännu är grönt
 - en prickig flugsvamp
lyser blodröd
på kvällsdimmig
dikeskant, när jag
- tänkevandrar
- livet går ner i varv
- varsamt har jag fått
- landkänning, stegen
är inte så snabba längre
och tankarna går
liksom rundgång
inför det okända, men
Gud, vad allt är vackert
även i höstens färgskala
- kanske allra vackrast då

Upp

SNART SER JAG LAND 

Vad gav du mig - LIV
snart är det dags att summera
att skriva det sista
loggboksbladet
och styra mot stranden
Stormen har lagt sig
och dyningen vaggar blott båten
- snart ser jag land
och fyren som varnar
för bränning
gäller blott hålla kursen rak
till dess hamnpiren öppnar
sin famn

Skönt är att segla
i gryningen, men också
i sena aftontimman
Gott är att känna den
trygghet
som havet också förmedlar
mitt i den otrygga tillvaro
som en sjöfarare
alltid fått känna
- stort är till slut
att få ankra för alltid
och lämna segel och roder
i den store SKEPPARENS hand

Upp

TANKEN SVINDLAR 

Snart är natt och jag vill sova
bara låta tanken gunga
bort mot längtans horisonter
lyssna lugnt till vågens mjuka rullning
när den varligt famnar strand och sten
Ännu rasslar det i aspens krona
då den vindsmeks lätt i solnedgången

Snart är natt och jag vill sova
tanken söker något bortom
- något som blott kan förnimmas
korta stunder som en ton från havet
som ett stråkdrag från en violin
Fjärran kan jag höra lommens klagan
- hjärtat söker svar när månen stiger

Snart är natt och jag vill sova
- kommer jag att känna saknad
längtan efter jordisk lycka
efter allt som fick mitt blod att rusa
- glömda blir nog jordiska begär
Se hur stjärnor ritar ljusreflexer
bortom rymdens alla vintergator

Snart är natt och jag vill sova
bara känna tyngdlösheten
för en albatross som svävar
över oceaners vida ytor
tänk att bara kunna glida så
Tanken svindlar inför vad som väntar
- att nu först få skåda soluppgången

Upp

ALLT BLIR STILLA 

När alla känslor planat ut
och lagt sig till ro
går livet in i sin slutfas
- inget att längta längre
inget att hoppas
inget att drömma
- bara att minnas

När alla känslor planat ut
börjar livet bli skönt
på ett annat sätt
- stormarna är borta
de djupa vågrörelserna
de laddade sekunderna
det andlöst oerhörda
- bara lite dyning kvar
som så småningom
vaggar båten i hamn
efter den långa färden
över livets hav

När alla känslor planat ut
kan vi se mot horisonten
utan någon rädsla
- allt blir stilla
mycket stilla

Upp

HERRE, NÄR DU KALLAR MIG 

Döden ser jag som en vänlig famn
full av styrka och mjukhet
Skönt tar den livet till sig
en kväll i skymningen
när sanden i vår levnads timglas
runnit ned till botten
- och tonen
från en finstämd violoncell
klingat ut i
tystnadens oändlighet

Herre, när du kallar mig
- låt mig höra den tonen
låt mig se stjärnan
som en gång för oss alla tändes
i den heliga, heliga natten

Upp

SÖKT AV GUD 

I natt har jag känt Guds väldiga hand -
han klappade på min port
och sporde om jag hade tid en stund
- vad orätt hade jag gjort?

Han tog min hand och jag kände skräck
och bävan och ynklighet -
jag hade ju blivit sökt förut
mången gång i min ensamhet

Han lugnade ner mig med milda ord
som en fader till sin son
och jag kände hur skräcken löstes upp
av en glädjeström inifrån

Det blev inte något talat om straff
och inget förhör på hans bud -
men jag kände starkt i stjärnans ljus
att jag hade sökts av Gud

Upp

SORG 

Det är så tomt
och så tyst i dag
- så mörkt
fastän solen skiner
när sorgen har lämnat
sitt sista bud
bakom fördragna
vita gardiner

Det var väl något
man väntat på
fast man inte
ville vänta
- man hade tänkt
- kanhända ändå
Men sorgen kräver
med ränta

Då är det bara
att tyst ta mot
Fastän solen
därute skiner
så känns det så tomt
så öde med ens
bakom fördragna
vita gardiner

Upp

DÅ SORGEN MÖTER OSS 

Det går aldrig gå runt omkring
då sorgen möter oss på vägen
- bara rakt igenom -
detta är den enkla visdom
som jag vill lägga i din hand

Och innerst inne vill kanske
sorgen oss bara väl
- på sitt sätt -
fast vi har så svårt att förstå
men jag tror att den
vill bana väg för glädjen

Bortom natten finns alltid en dag
bortom molnen finns alltid en sol
bortom smärtan finns alltid en fröjd
- det går aldrig gå runt omkring
bara rakt igenom
- rakt igenom

Upp

AFTONRODNAD 

Mitt i glädjen
och solen
dödens tumskruv
- vitmärken
på tunn hud
knivens egg
mot oskyddad strupe

Strandsnäckan
väntar på
vågens smekning
- mig väntar
nattens vila
i svalt famntag
- luften är
hög och klar
- stjärnan putsar
sin väntansvinge
för att lysa
himlavalvet -

Upp

SEN TROR JAG 

Nej Död, jag tänker
ej alls streta mot
när du kommer
att varligt hämta
En dag finns
inte längre bot
och då får väl
klockan klämta

Med knäppta händer
jag vill ta farväl
och tyst tacka
för Livets gåva
Jag ber om
ro för vilsen själ
- sen tror jag nog
jag får sova

Upp

SLUTORD 

Må döden få komma
må klockan få klämta
må dörren få öppnas
mot skönare ort

Jag tackar för livet
för kärlek och vänskap
för härliga möten
för smått som för stort

Upp

I LIVETS SLUTSKEDE 

Att somna in helt sakta
och sen ej vakna mer
är djupast att betrakta
som när ett under sker

Ett under lika stort
som en födelsesekund
ty det vi nämner bortom
blir klarnat denna stund

Ett löfte är oss givet
som grundsten för vår tro
i Livets bok inskrivet
som Evighetens bro

Vi över den får vandra
i salighet och ljus
och möta alla andra
som ryms i Herrens hus

Upp

FÅ SLUTA VÄRDIGT 

Jag önskar få sluta värdigt
en gång, mitt jordiska liv
när det har levats färdigt
- och slippa få intensiv
behandling för att fördröja
med slangar kors och tvärs
- jag tryggt mitt huvud vill böja
när över gränsen jag bärs

Långt bort kanske hörs en cittra
slå an en vårlig refräng
där kärleksfåglar kvittra
med bud från en maskrosäng
- allt levande här på jorden
ska vissna ner till slut
men kanske finns jag i orden
och visans värld som förut

Upp

ALLT ÄR SAMMANLÄNKAT 

Inte kransar och minnessten
bara en kulle en gång
där maskrosen växer
- stanna en stund om du vill
kanske en fågel sjunger
kanske en fura susar
kanske ett minne vaknat
och en visa viskar ett namn -

Inte gränser och fjärran
bara mjukhet och närhet
- allt är sammanlänkat
liv och död och liv igen -

 

* Sista strofen utgör texten på stenen
i Minneslunden, Moheda kyrka.

Upp

ORDET FÅR ALDRIG GLÖMMAS 

Länkar brista i kedjan
levande händer bli kalla
Skola vi åter få mötas
- frågande stå vi alla

Frågan är svår att ställa
frågan är svår att besvara
Uppbrottssignaler ljuda
- då får man redo vara

Livslågor tändas och släckas
jordiska hjärtat gråter
men ordet får aldrig glömmas
- Livet skall skänkas åter -

 

* Sista strofen utgår texten på stenen
i Minneslunden, Skogskyrkan, Alvesta.

Upp

KÄRLEKENS HÄNDER 

Stillnad är dagen -
kärlekens händer
når oss från höjden
vår själ får ro
Dagens bekymmer
sakta nu viker
Se hur den formas
tillförsiktens bro

Tystnaden talar -
jordiska böner
stiger från djupen
om frid och ljus
Stjärnornas mångfald
viskar till hjärtat
Livet är inte
bara jord och grus

Människa gläd dig -
vila i trygghet
Skapelsens herre
oss ser envar
En gång vårt öga
skådar en himmel
där alla frågor
slutligen får svar

Upp

JAG MÅLAR EN TAVLA 

Solnedgång över fjärden
- alla färgerna finns med på min duk
hela färgspektrat från
det blåaste blått till det röda
- vilken lycka jag känner
ända in i själen
när jag med penseln från palett
lägger på lite mer av guld
på vågtopparna - stänket
när måsen hastigt dyker
ger ytterligare liv i kompositionen

Det är mitt eget liv jag målar
känner jag plötsligt - därför
måste alla färgerna med
nu i solnedgången

Sorgens svarta färg blandas
med kärlekens röda, men
allt förändras så snabbt
när solen sjunker mot horisonten
- måste snart bestämma mig
bestämma hur jag ska
lägga de allra sista penseldragen
men kan inte - känner
att det får
någon annan göra

Upp

KÄRLEKEN OCH DÖDEN 

Kärleken och döden
kommer vi aldrig förbi
- de är för alltid
sammanlänkade med livet
de är båda
livets viktigaste förutsättning

Kring kärleken och döden
formar vi vår längtan
våra innersta förhoppningar
vår bävan och vår oro
livet igenom
till den sena aftontimman

Om kärleken och döden
skriver vi våra dikter
sjunger vi våra sånger
formar vi våra böner

Upp

TILLBAKABLICK 

De bästa dikterna
är korta
liksom sagorna
och människors möten

Livet förändras
byter ansikte
och färdmål
- något dör
undan för undan
dikterna
sagorna
mötena
minnena

Vad blir kvar
- inget
utom luften
som vi andades
och vågornas
eviga rullning
mot tom strand

Upp

TROTS ALLT 

Varför tänka på döden
så länge man
har livet
och hjärtat slår normalt
- kan man tycka
Men tanken går gärna
sin egen väg
när vid dörren
det står en krycka

Kanhända det hjälper en
den sista biten
att vara lite förberedd
innan man tar
det sista klivet
Döden är nog inte
så farlig, trots allt
bara en viktig del
av livet -

Upp

OM MAN LEVER DÅ 

De gamle
gjorde alltid ett tillägg
tänker jag på nu
när man talte med dom
om tid framöver
- om man lever då -

Det tar lite tid
att tänka om
att tala och tänka
som dom
- om man lever då -

Nu som först
förstår jag de gamle
- som varande en av dom
Reservationen finns där nu
även om den blir
outtalad -
framtiden finns bara
kortsiktigt
- en månad eller så
möjligen
- om man lever då -

Upp

JAG VILL TACKA 

Jag vill tacka dig Gud för din kärlek
allt du givit av rikaste mått
snart ska sommarnattsskymningen nalkas
dagens sol har till aftonro gått

Jag vill tacka för blommor i hagen
för en näktergals jublande sång
för den svalkande brisen från havet
fylld av doft utav sälta och tång

Jag vill tacka för vandring i skogen
där jag upplevde barndomens stig
- för den ljuvliga vilan på ängen
och för humlesurr tackar jag dig

Jag vill tacka för att ha fått leva
än en dag utav skönhet så full
Jag vill tacka för underbar visshet
- allt Du skänker för kärlekens skull

Upp

HERRE - DIN KÄRLEK NÅR OSS ALLA 

Det viskar ibland träden
i livets höst
en vind som vaggar säden
och skänker tröst
Från havet hör jag vågor
som söker strand
men hjärtat ställer frågor
på egen hand

Min levnads dag måhända
går mot sitt slut
Se nattens stjärnor sända
sin strålglans ut
Då är det gott att veta
du möter mig
jag ej behöver leta
på väg till dig

Din kärlek når oss alla
som evigt bloss
om ock i synd vi falla
du reser oss
Du tager våra händer
jag vet så väl
och når runt alla stränder
varenda själ

Upp

LÄR OSS GODHET 

Ingenting är så viktigt nu längre
- har du också känt detta
hur livets heta puls
lugnas ner med åren
och tingen får nya perspektiv
- på något sätt
närmar man sig svaren
på tillvarons många frågor

bara livet självt blir viktigt
- att man inte gör illa
det svaga och vad som växer
det som ska blomma en gång
eller smeka med varma händer

Det är godheten som värnar livet
som är det mjukas förutsättning
därför Herre - lär oss godhet
det är kanske det enda viktiga
för att livet ska överleva

Upp

VAD ÅTERSTÅR 

Frågar mig ibland
i nattens vakna timmar
- vad återstår i tid
min stund på jorden
- hur mycken oro, smärta
men också glädje framöver
- hur många stunders
stilla lycka
att få tillbakaminnas
- de pirrande hjärtslagen
inför ett möte
i ungdomsåren
då allt var tänkbart
- vindens lekfulla kittling
över naken hud
med måsarnas skrin
hängande i luften
- den barnsliga glädjen
när någon förstått
och tackat för
ett ord på vägen

Vad återstår -
läser morgontidningens
många dödsannonser
- kände några av dem
som nu lämnat in
som fått bud
-  frågar mig ibland -

Upp

FÖRVANDLING 

Och jag som trodde
att livet var slut
och glädjen likaså
- nu bultar mitt hjärta
precis som förut
och himmelsfärgen
är blå

Och jag som tänkte
på dig och din gråt
i sorgen som du mött
- men någonting hände
en stund efteråt
som vände kvällen
mot rött

I kärleksfamnen
får sorgen distans
om blott för kort minut
- men något där föddes
som förut ej fanns
som gör att vi
härdar ut

Upp

I EN STJÄRNAS LJUSKRETS 

Jag har tänkt så här
i min ensamhet -
om det inte funnes
en Gud -
om det inte funnes
en evighet
och inga lovsångers ljud -

Säg - blir livets dag
värd att leva då
om det bara öppnas
en grav -
om det bara gäller
en liten tid
att bära vandrarens
stav -

Jag har känt Guds hand
gripa tag i min
när som sorgen
ögat har bränt -
i en stjärnas ljuskrets
jag söker den
som livets låga
har tänt -

Upp

INGENTING SKRÄMMER MIG 

I natt har mitt liv klarnat -
jag har långt borta, på avstånd
sett det gyllene målsnöret
mot blå himmel
- med ena foten
står jag nu ännu stadigare
på jorden
medan den andra foten är beredd
att ta steget
- det oundvikliga

Nu ljusnar det sakta -
utanför lasarettsfönstret
ser jag en grå aprilhimmel
- morgonens första måspar väsnas
i livsbejakande glidflykt
slår sig sedan ner på taken, parvis
- våren dröjer länge i år
men den kommer

Livet låter sig inte besegras
inte ens av döden
trots dess ständiga närvaro
men får aldrig sista ordet
- snart kommer vitsippebackarna
lysa vita som vårbrudar
sen slår maskrosen ut igen
- min älskade blomma
I natt har mitt liv klarnat -
någon sömn behöver jag inte
och ingenting skrämmer mig
nu längre

Upp

DET ÄR NÅGOT 

Det är något som angår oss alla
som vi inte kan komma ifrån
som vi inte kan göra någonting åt
- att livet blott är ett lån
Ett lån att betala tillbaka
då döden kommer med bud
- lägg av din oro och ängslan
i natt ska du möta din Gud

Det är något som angår oss alla
att vi bara har tidsbestämd frist
att vi inte kan köpa någon minut
ty döden kommer till sist -
Till sist är vi alla så nakna
så utan pompa och ståt
blott en kan stilla vår plåga
och lugna vår nattliga gråt

Upp

JAG LÄNGTAR 

Var finns du nu, mitt hjärtas vän och frände -
kom smek min kind, kyss tår från ögat bort
- det blev så tomt, då allt det svåra hände
vår unga lycka blev oss alltför kort
Nu stannar jag på nytt vid avskedsgrinden
och känner värmen från din mjuka hand
- en liten stund du nästan finns i vinden
som kommer mot mig från mitt längtansland

Jag längtar än en äng där rosor dofta
och drömmer om en ton som inte finns
- i fantasi och månsken ser jag ofta
en vänögd fé som dansar - och jag minns -
Jag minns så väl den stund då jag blev fången
- ditt mörka hår och spänsten i din gång
du blev mig kär från allra första gången
och sen blev varje möte till en sång -

Jag längtar än en strand där vågen smeker
fast nordan redan ruskar ängslig knut
- var finns en sunnanvind som trotsigt leker
och tror att sommarn nyss har slagit ut -
Det mörknar in mot kväll - snart slut är festen
men ännu vägrar jag att helt ge opp
- jag ser en stjärna blinka - och förresten
kan även diktens flöden föda hopp -

Upp

BORTOM JORDISKA GRÄNSER 

Starkare än stålet är blomman
starkare än hatet är kärleken
starkare än döden är livet -

I allt det bräckliga
och det till synes svaga
finns det en obändig styrka
som inte låter sig förklaras

En gång ska förvandlingen ske
och glädjetårar skölja bort
den skumma hinnan
för våra ögon
så att vi kan se klart
långt bortom
alla jordiska gränser

Upp

VINDSÅNG MOT NATTEN 

Allting här på jorden
ska slockna en gång
ett hjärta, en blomma
en tanke, en sång

Men något ska födas
ur tystnadens grav
och kanske bli stjärnor
som minns vad du gav
- ja kanske bli solar
av rymdvida mått
att lysa upp stigar
där ängslig du gått

Där någon sen vandrar
som du gjort en gång
och tackar för blommor
att älska, och sång

För vänskap och kärlek
där hjärtat fått svar
på alla de frågor
vi bär på envar
för vinden som kommer
från ingenstansland
och vågen som vaggar
oändlighetsstrand

Upp

LÅT OSS TALA OM LIVET 

Låt oss tala om livet
min kära -
när sommarhimlen är blå
- vår vänskap
ska blomdofter bära
och minnen som
komma och gå

Låt oss tala om döden
min kära -
vi springer den inte ifrån
ty döden finns alltid oss nära
och livet är
bara ett lån

Låt oss tala om glädjen
min kära -
om sorgen också till sist
- av dem
har vi mycket att lära
och av fågeln som
sjunger på kvist

Upp

Produktion: KomakinoMedia. Allt innehåll copyright © 2017 Birger Franzén. Besökare: 405527