Innehåll

Om kärleken 

Om du går ut i världen
samlar alla dikter om kärlek
alla böcker som formats
på detta tema –
gör av allt ett brinnande bål
ska röken stiga mörk
mot stjärnornas banor
och människors hjärtan krympa
av sorg och saknad –

jag tror
att det första som skrevs
då människan lärt sig den konsten
- konsten att skriva
var en liten enkel visa
om kärleken –

Upp

Dig vill jag möta 

Dig vill jag möta
- namn kan kanske kvitta
förresten vet jag ej mer
vem jag söker
- jag söker någon
efter skogens stigar
och bäckens fåra
där den ständigt kröker

En lustig längtan
kanske någon tycker –
att gå i skog
när gatans lampor lysa
- men hjärtat vet
att just på mörka stigar
finns många mänskobarn
som ofta frysa

Jag hoppas kanske
- fast det sällan händer
att något ord
ska plågsam oro lösa
- jag söker själ och ande
i ett möte
där andra bara ser
det amorösa

Upp

Till människorna 

I går tog jag hela världen i famn
- det var i min fantasi
ty jag är nog lika sluten och stel
och reserverad som ni
- men kände du månne en kyss på din kind
ja då var den nog från mig
ty i går tog jag hela världen i famn
och då kysste jag även dig

I går tänkte jag på dig som är sjuk
och sällan en solglimt får
på dig som kanhända sörjer en vän
jag kanske inget förmår
- men kände du månne en kyss på din kind
ja då var den nog från mig
ty i går tog jag hela världen i famn
och då kysste jag även dig

I går tog jag hela världen i famn
i dröm som var underbar
den varade bara någon minut
sen var jag vaken och klar
- men kände du månne en kyss på din kind
ja då var den nog från mig
ty i går tog jag hela världen i famn
och då kysste jag även dig

Upp

Är du en av dem 

Är du en av dem
som har lidit mycket
för kärlekslöshetens skull
- för de hårda blickarna vid möte
- för kylan och ondskan i orden
i umgänget mellan människor

är du en av dem
som har sökt mycket
efter ett annat sätt att leva
än att hata och slåss
- än att beljuga och baktala
sina medmänniskor

då är du en av dem
som jag söker
både för min egen skull
och för världens –

Upp

Tidsbild 

Det stod en ung man på torget
ropande med hög röst
- här är jag, ser du mig inte -

men ingen såg honom
hörde honom inte heller
trafiken dånade förbi
- var det någon som ropade
nej, inte ropar man

ingen klok människa ropar väl
åtminstone inte på ett torg
- där parkerar man sina bilar

ändå ropade han
- han kanske inte hade någon bil
kanske inte någon vän heller –

varför ropade han –
det får vi aldrig veta
aldrig någonsin veta
- ingen frågar väl kanske heller
men han begrovs i går –

Upp

Rädsla 

Det är de hårda människorna
som jag är så rädd för
- de med skarsnö i ögonen
- de högröstade
- de överlägsna
- de oresonabla

en del människor
borde vara försedda med varning:
Se opp –
här kommer det en ångvält –

Någon skulle väl möjligen
hinna rädda sig undan
- något skulle kanske klara sig

men blomman vid dikeskanten
som gladde så med sitt leende
hann inte ens huka sig
innan den plattades till marken
- det kom en ångvält

det är de hårda människorna
som jag är så rädd för –

Upp

Önskan 

Du barn som gråter så i kväll
dig ville jag vara hos –
hålla din lilla rädda hand i min
torka din tårade kind
kanske berätta en liten saga
om hur roligt livet kan vara
för ett litet barn –

den skulle inte handla om bomber
och mörka, skälvande skyddsrum –
inte heller om förföljelse
för att du inte är vit –
inte om utestängdhet
för att du är annorlunda –
eller om någon som slår
bara för att han inte tycker om dig

Du barn som gråter så i kväll
dig ville jag vara hos –

Upp

Jag tror på livet 

Jag tror på livet
även då jag tvivlar
ty i grunden
är livet oförstörbart

det enda jag tvivlar på
är människan –
på vår goda vilja
på vår förmåga
att se konsekvenserna
av vårt handlande
när vi förgiftar jorden
och luften och haven –
när vi kapprustar
i blint raseri
och byter ut kärleken
den levande kärleken
mot det kalla hatet

jag tror på livet
men inte på människan
- fast nog ville jag

Upp

Visor som värmer 

Vi behöver de visor som värmer
som värmer hjärta och själ
- en visa kan nog vara skickligt gjord
men värmer ej lika väl
En visa kan vara så enkel
så enkel till sin melodi
och orden behöver ej heller
vara skrivna av något geni –

Vi behöver en visa om kvällen
och en för dagens bestyr
och en som kan hjälpa oss leva väl
- en visa när morgon gryr
en visa att gnola på ofta
som kommer tillbaka igen
- en visa ska tala till hjärtat
den ska vara precis som en vän –

Vi behöver nog visor runt världen
i dag väl mer än förut
en visa till mänskor i alla land
som hjälper dem härda ut
Vem skriver så alla förstår det
med vardagens enkla små ord
en visa om vänskap och värme
mellan alla som bor på vår jord –

Upp

Likt en diamant 

Till det bästa livet skänker
räknas starka vänskapsband
- likt en diamant det blänker
från en trofast mänskas hand
Att stå fast i alla väder
skapar trygghet på vår jord
- finns det någonting som gläder
mera än ett kärleksord –

Kärlek, vänskap är vad alla
längtar till i stora mått
- livets vindar blåser kalla
när vi inte har förstått
ställa upp så som vi borde
för en riktigt nära vän
- frågan ställs då vad som gjorde
att det brast i vänskap sen –

Kanske var det blott det lilla
enkla ordet – o förlåt –
mer behövs ej för att stilla
både tyst och bitter gråt
När på nytt vi räcker handen
kan vi känna med en gång
att vi helat vänskapsbanden
och vår vandring blir en sång –

Upp

Livet segrar 

I går var jag en tvivlare
men inte i dag
- i dag tror jag åter på livet
på styrkan även i det svaga
och bräckliga –
på kärlekens möjligheter
i en ond och frusen värld

I höstas asfalterades vår gata
- nu är våren här
och se bara hur asfalten spricker
som spettades den av järn
underifrån –
snart slår maskrosen ut
i full blom

Vad bryr sig en maskros om asfalt
- den spränger den bara
med styrkan i sin mjuka nacke
sakta trycker den sig igenom
- den vill se solen

Asfalt och hat är svåra hinder
men kärleken är starkare
livet låter sig inte besegras
- inte när det är vår

Upp

Alla borde ha någon 

Alla borde ha någon
att byta ord med
att känna samhörighet med
att värma sig hos
och att tiga tillsammans med

någon att stryka lite över håret
i stilla innekvällar
eller att vandra tillsammans med
i vårliga marker
och på höstvåta vägar

någon som frågar hur man känner sig
när man inte är riktigt bra
som kanske räcker en liten blomma
utan någon egentlig anledning
- bara för att det är roligt att få ge

någon som har behov av lite ömhet
precis som en själv
- som känner ens innersta tankar
någon att få gråta ut hos
och glädjas tillsammans med
- alla borde ha någon

Upp

Det är bara i nuet 

Det är bara i nuet
som vi äger en bit lycka
- så enkelt är det kanske
när allt kommer kring

det är bara i nuet
som våra händer kan ge värme
- det som varit kan vi inte påverka
och morgondagen vet vi inget om

det är bara i nuet
som vi kan viska de längtade orden
- som vi kan vara något trygga
kanske glömma vår rädsla

det är bara i nuet
som vi kan ge och ta den glädje
som gör livet värt att leva
innan allt rasar samman för oss

det är bara i nuet –

Upp

Det finns så många 

Det finns så många stigar
där ingen har fått gå –
så många vackra visor
som ingen lyssnat på –
det finns så många ängar
där inga barn har lekt –
så många tomma händer
som ingen kind har smekt

Det finns så många strängar
som ingen stråke känt –
så många sköna tankar
som aldrig satts på pränt –
det finns så många toner
som ingens öra nått –
så många sorgsna läppar
som inga kyssar fått

Det finns så många vågor
som aldrig når en strand
och människor som gråter
runt om i alla land –

Upp

En droppe medmänsklighet 

Ibland kan dagen vara så grå
och själen kännas så tom
som en urdrucken ölburk
i rännstenen –

men så händer något –
någon ler mot en
någon gnolar på en visa
- kanske ett litet ord
från radions morgonandakt
kanske vad som helst
som handlar om liv
och enkel vardagstro
mitt i allt slitet –

Ibland behövs det så ynka lite
en droppe medmänsklighet bara
ett litet stänk av kärlek
för att inte själen
ska torka ut –

Upp

Som en liten fågel 

Som en liten fågel
sjunger du ut din glädje
din tro och förtröstan
från själens innersta

men jag har också
sett sorgen i dina ögon
- den ville jag gärna
kyssa bort
om jag bara kunde

som en liten fågel
är du för mig –
lätt darrande
för oväntad beröring
lätt skrämd
av det okändas
vingslag –
rädd att såra
rädd att misslyckas
och misstolkas
rädd att inte
räcka till –

som en liten fågel
känner jag dig
med guldstänk
i stämman

Upp

Sommarnatt vid havet 

Kvällens blå skuggor
bjöd oss att dricka sommarnatten
- där från ljungens famn
gömd vid grå klippa
såg vi månen reda
vågornas syskonbädd –

din hand i min
viskande ord om intet –
sedan tog tystnaden vid
talade mjukt och länge
till hudens blodvarma sång
- våg vilade, vind väntade
även tiden dröjde
att sila sin vita sand
i tusenårigt timglas –

- blå båt glider stilla ut
över vattnets bleke
där mångatans guld glittrar
över grå skär –
längre ut där dyningen dröjer
vaggar vågorna
vänligt nynnande
nattens sommarsång –

Upp

Vågen lugnar sig 

Vågen lugnar sig mot stranden
smeker varligt solvarm häll
ensam sitter jag och tänker
i en stilla sommarkväll
- vad är gods och rikedomar
vad är guld och ära värt
fattiga är guldets slavar
rika – de som älska lärt

de som lärt att tysta stegen
och med andakt lyssna still
till en furas mörka susning
till en lärkas lätta drill

Rikedom är att få andas
att få drömma, hoppas, tro
få se nya dagar randas
att i fredligt land få bo
- tacksam böjer jag mitt huvud
formar några enkla ord
ber om plats för goda makter
överallt kring skändad jord

skymning faller, sommarskymning
tystnad sänker sig kring ön
blott en liten ensam fågel
ber sin sena aftonbön

Upp

Livet 

Det finns så sköna sånger
så många vackra tankar
så många mjuka stigar
där kärleksfullt man vankar
- det finns så många blommor
på mark och i buketter
så mycket ömsint glädje
i ljusa sommarnätter –

Det finns så bittra tårar
och hjärtesår som blöder –
så många hårda blickar
bland fiender som bröder
- det finns så många böner
så många rop i natten –
det går så mycken längtan
ut över land och vatten –

Upp

Höstvind 

Vad tänker du månne
där krokig du går
lilla gumma med slitna schalen
- säg undrar du kanske
om vintern blir svår
om kylan blir hård ner i dalen

En pinande höstvind
gör vägen så lång
och gör stegen så trötta, tunga
- här kanske du sprungit
till dans någon gång
på flickfötter lätta och unga

Här mötte du kanske
en pojke i smyg
och med ungdomens rus i blodet
- han ville dig taga
men du var nog blyg
och kanske du saknade modet

Du trivs i din stuga
som grånad nu står
fast så ensamt det blev med åren
- säg drömmer du kanske
där krokig du går
om dalen som blommar om våren

Upp

Glädjens mörka blomma 

Det är ur sorgens svarta aska
fuktad av tårar
som glädjens mörka blomma
hämtar sin näring

vi behöver sällan be
om sorgen
den kommer till oss ändå
i nattens mörker
och vi är rädda för den –
sorgen har så kalla ögon

men ibland
kan kanske sorgen hjälpa oss
att se glädjen –
då är sorgen vår vän

glädjen och sorgen
är polerna i vårt liv
där emellan
är livstråden upphängd –
mitt emellan
slölever vi kanske bara
- när vi närmar oss polerna
börjar livet få liv

Upp

Vad är lycka 

Under många år
har jag sökt ett svar
på den svåra frågan
- vad är lycka

i går kom vinden
med sitt enkla svar
- viskade det
mjukt i mitt öra
- att vara
i någons varma tanke

jag har känt på svaret
prövat det på erfarenhet
på vad livet lärt mig

jag tänker pröva svaret
ännu ett tag
men redan nu känner jag
att vinden har rätt
- att vara
i någons varma tanke

Upp

Ord är så mäktiga 

Ord är fantastiska
har du tänkt på det –
man kan smeka med ord
mjukare än med handen
man kan slå med ord
hårdare än med handen

ord är så fantastiska
de kan lindra sorgen
och förstärka glädjen
ord kan vara så flyktiga
men även beständiga
- i ett hjärta

ord är så mäktiga
de kan starta krig
och sluta fred
ord kan förlåta
men också så hat
och bitterhet –

därför ber jag dig
använd orden väl
använd orden rätt
men framför allt
- använd orden
den som äger orden
kan aldrig bli fattig

Upp

Vi som bär elden 

Vi som bär elden inom oss
lever på ett annat sätt
- mera intensivt

tårarna vet vi bara själva om
och med vardagsorden
döljer vi hettan
- behärskning till förbannelse

vi som bär elden inom oss
bär på en smärta
som de kalla
aldrig kan förstå

de dömer bara
utifrån sin egen kyla
och sover mestadels gott
om nätterna
- de vet ingenting om elden

Upp

Förakta inte 

Förakta inte stundens lycka
och de korta solglimtarna
en grå och mulen dag
- det är bara
det kompakta mörkret
den iskalla snålblåsten
och hatblickarna
som vi inte uthärdar

Om det inte funnes fågelsång
ingen vind som drog
genom trädkronorna
ingen blomma som lyste
från dikeskanten
och ingen våg
som famnade strand och sten
kanske
ginge det att leva ändå
- bara det funnes kärlek

tänk hur annorlunda –
om vi hatade lite mindre
och älskade lite mer
- åtminstone försökte

Upp

Hemlös kärlek 

Du som också vet något
om hemlös kärlek
- berätta lite för mig
medan jag sakta smeker
ditt mjuka hår

berätta om din längtan
berätta om nätters vaka
om allt det svåra
som inte går att förklara
för den som inget vet
- berätta hur du känner
hur du klarar av livet –
jag behöver också veta

berätta allt för mig
berätta tills sorgen släpper
- åtminstone för en stund
medan jag sakta smeker
ditt mjuka hår

Upp

Vattna ditt körsbärsträd 

Kärlek som inte får blomma ut
- kanske är den renast
- kanske varar den längst
den behöver inte vardagsnötas
aldrig tvingas in
i svåra återvändsgränder
under grå himmel

den bara finns där
med sin röda längtansblomma
i en evig knoppning

vattna ditt körsbärsträd
med dina tårar
så det inte torkar
i torkans tid –
smek den hårda stammen
med dina händer
så kanske drömmen
blir verklighet
och självaste jorden
jublar dig till mötes

Upp

Alla behöver vi någon 

Alla behöver vi någon
att krama mycket hårt –
känna en hand som smeker
känna att livet leker
känna att detta är vårt

Alla behöver vi någon
att smeka mycket ömt –
någon som ler och gråter
älskar och allt förlåter
delar de drömmar vi drömt

Alla behöver vi någon
att tycka mycket om –
någon som längtan känner
kärast av alla vänner
- livet blev skönt då du kom

Upp

Renad kärlek 

Ingenting kan förstöra vår kärlek
den kommer alltid att finnas där
som solen och månen finns
och vindarna och havet –
den har gått igenom proven
ensamhetens många frågor utan svar
- avståndet i tid och rum

ingenting kan förstöra vår kärlek
den bygger inte på något ägande
inga krav på löften och trohet
den äger bara givandets dimension

detta är vår kärleks signum
att vara en avlägsen stjärna
mot vilken vi sträcker våra händer
- kanske någon gång
får den blomma ut för vinden
likt en ros i regn
renad utav tunga droppar

Upp

Kan man önska sig mer 

I dag lyser solen och värmer så skönt
och du har satt på dig en klänning i grönt
nu vandrar vi sakta som förr vi två
långt bort från vardagens grå
jag söker din hand, dina ögon ler
- säg kan man önska sig mer

Du gnolar en visa, en skön melodi
som vi båda var så förälskade i
när vi hade funnit varann en gång
livet blev då till en sång
jag kysser din hand och ditt mjuka hår
- minns varje ton som i går

Vi talar om åren då barnen var små
hur lyckliga vi båda kände oss då
nu har de växt upp och har fått det bra
allt är precis som det ska
jag söker din hand, dina ögon ler
- säg kan man önska sig mer

Upp

I den djupaste tystnad 

I den djupaste tystnad
hör jag en sång
om kärlek och lycka
på jorden –
jag minns att jag hörde
den ofta en gång
men får inte
riktigt fram orden

I den djupaste tystnad
når mig en ton
det viskar från stråke
och strängar –
det känns som en hälsning
med vinden från mon
en doft ifrån
ungdomens ängar

I den djupaste tystnad
drar du förbi
bland minnenas gömmor
och oro –
vad fattigt och gråblekt
vårt liv skulle bli
om drömmarna
alls inte voro

Upp

Glädjens fågel 

Skönheten behöver vi alla
- tro mig min vän
konsten och skönheten
är nära släkt med varandra
barn av samma längtan
närda av samma fosterkaka
födda för uthärdandets skull
för överlevnadens skull
i alla tider –

nödvändigare i dag än någonsin
i förgiftandet, förstörandets
och förintandets förlamande tid

Glädjens fågel flyger
med svedda vingar mot en gryning
som kanske inte finns
- inte får upplevas
men ändå –

glädjen, skönheten, konsten
dikten och sången
- möt den så ofta du kan
tag den till ditt hjärta
vårda den som du vårdar
ditt eget älskade barn
- i tid då så mycket hotar
kan vi svårligen leva utan

Upp

Betraktelser 

Alla ord är redan skrivna
alla tankar är tänkta
alla världens toner
har redan klingat ut

ändå måste orden skrivas
tankarna tänkas åter
tonerna ständigt prövas
i dur och mollackord

ständigt drives vi framåt
av längtan och själslig vånda
sökande livets mening
i andlös svindelminut –

evigt vågorna rullar
in mot den väntande stranden
- vindarna vilar sällan
väckes till storm och lek

gåtfull är alltings källa
hisnande ter sig stupen
någon gång når våra händer
trygghetens horisont –

Upp

Vi ska vara trygga 

Vi ska vara trygga
i varandra
i förlängningen av detta
- vi vet var vi finns
när vi behövs
för varandra

vi ska vara trygga
i vår känsla
som när kattungen
spinner i sin korg

vi ska vara trygga
i vår tanke
inget kan missuppfattas
därför att vi står fria
till varandra

ändå sammanlänkade
i vår kunskap
om varandra –
om de mörka skuggorna
i förtvivlans utmark
där bara en stilla gråt
bryter tystnaden

Upp

Ett trollspö 

Ingenting är som kärleken
- allt förändrar den
när den når din kust

därför ska du vara rädd
för kärleken –
den stör din nattsömn
den stjälper din planering
den driver dig ut
i ökenland

därför ska du vara glad
för kärleken –
den ökar din puls
den öppnar din själ
den gör dig till
en levande människa

Ingenting är som kärleken
- allt förvandlar den
som ett sagans trollspö

Upp

Glöm inte det 

Min vän – du är viktig
ingen kan ersätta dig –
för några människor
är just du viktig
- aldrig någonsin
kommer det att finnas
någon enda mer som du

på denna jord
skapas det inga kopior
därför är du så viktig

på någon plats
där du befinner dig
kan du skapa något
som blir till glädje
för någon eller många 

för någon eller många
kan du betyda mycket
mer än de andra –
för någon människa
finns kanske bara du

Upp

Den som aldrig 

Den som aldrig har hållit
ett barn i sin famn
vet väl ganska lite om livet
- den som aldrig har viskat
ett avhållet namn
är ett barn som är övergivet

Den som aldrig har hållit
ett barn i sin famn
har ej kommit livsglädjen nära
- att ett finlemmat knyte
kan vara så starkt
att det hela livet kan bära

Den som aldrig har hållit
ett barn i sin famn
tror väl kanske inte på under
- att få känna den värme
som barnet oss ger
blir med ens livets bästa stunder

Den som aldrig har hållit
ett barn i sin famn
kanske hårdnar lite omsänder
- att bli anförtrodd något
som ömtåligt är
fordrar varma, varliga händer

Upp

Snäckan 

Bara havet
känner snäckans hemlighet
- du hör dess sång
men kan inte tyda den
du håller snäckan
tätt intill ditt öra
men den förråder ingenting

någonting
finns där förborgat
någonting
som snäckan delar
med havet
någonting
som är tidlöst och evigt

bara havet
känner snäckans
hemlighet

Upp

Dagens evangelium 

Det finns så mycket hårt i världen
så mycket som stänger ute godheten
och den livgivande kärleken
- som isolerar människor och tankar
- så många hinder av olika slag
- så mycket hat och fruktan
och misstänksamhet

Det är de knutna händernas värld
som vi tvingas att leva i
- slå hårt och skoningslöst
och släpp ingen jävel över bron –

Så lyder dagens eviga evangelium
i massmedial nyhetstappning
- Förbarme dig gode Gud -

Upp

En människa 

En människa är som ett träd
- en del får växa fritt
med rötter i god jord
med fri rymd för kronan
- de ger svalka och skugga
de bär på fågelbon
i sina grenverk
och sång i löven
när vinden drar igenom

men en del träd
fälls av den hårda stormen
eller av en yxas hugg
mot den nakna stammen –
de faller med ett våldsamt brak
bara stubben står kvar
som en tidlös minnesvård

en människa är som ett träd
- kan bara växa och leva
i framtidstro och frihet
i en fri värld –
men knutna järnhänder
galler och kulor
skövlar människoskogen grymt

Upp

Om bomberna vore visor 

Tänk om bomberna vore mat
när de fälls över hungrig by –
men i dag är det bara hat
att vänta i skräck från sky

Tänk om bomberna vore visor
små dikter som sökte sig ned
till mänskor som lider av fruktan
med löfte om fred, om fred

Tänk om bomberna vore bröd
eller gödning för utsugd jord –
säkert skulle det lindra nöd
i stället för vettlöst mord

Tänk om bomberna vore visor
små dikter om kärlek och fred
- då skulle det finnas en mening
med bomber som faller ned

Upp

Jag har undrat 

Jag har undrat ganska mycket över livet
över allt det dunkla, mörka
som man ofta stöter på
kanske ser jag många skuggor överdrivet
kanske ser jag ofta dagen alltför grå

För min egen del så har jag ju så mycket
utav det som många mänskor
knappast äger någonting
och det är väl där jag särskilt känner trycket
- som min medkänsla så ofta får ett sting

När man önskar fred och frihet över klotet
när man önskar alla andra
allt det fina som man fått
ja då plågas jag så svårt av rustningshotet
- att förföljelse och död blir tusens lott

Jag har hem och barn och lyckan finns mig nära
jag får sjunga mina sånger
för en tacksam, fin publik
men ibland så ville jag nog också bära
någons börda, lindra något nödens skrik

Jag har undrat ganska mycket över livet
varför jag får äga detta
som så många ej kan nå
i vår värld finns det så mycket övergivet
- det är detta jag så ofta grubblar på

Upp

Kärleken och döden 

Kärleken och döden
är de ständiga
inspirationskällorna –
dem man aldrig
blir färdig med
de alltid lika aktuella

Kärleken och döden
kommer vi aldrig förbi
- de är för alltid
sammanlänkade med livet
de är båda
livets viktigaste förutsättning

Kring kärleken och döden
formar vi vår längtan
våra innersta förhoppningar
vår bävan och vår oro
livet igenom
till den sena aftontimman

Om kärleken och döden
skriver vi våra dikter
sjunger vi våra sånger
formar vi våra böner
- även i drömmen
gästar de ofta vårt läger

Upp

Leve clownen! 

Var gör man av sorgen –
när man inte är clown
och kan dela den
med sin publik
gråta hejdlöst
och känna
att smärtan blir uthärdbar
därför att den delas

Var gör man av glädjen –
när man inte är clown
och kan slösa den
på sin publik
skratta hejdlöst
och känna
hur glädjen smittar av sig
i lyckliga ögon

Skrattet och tårarna
lockar han fram
den klunsige clownen
därför behövs han
- tänk om vi alla
kunde lära av clownen
då skulle nog livet
vara lättare att leva

Leve clownen!

Upp

Allt blir stilla 

När alla känslor planat ut
och lagt sig till ro
går livet in i sin slutfas
- inget att längta längre
inget att hoppas
inget att drömma
- bara att minnas

När alla känslor planat ut
börjar livet bli skönt
på ett annat sätt
- stormarna är borta
de djupa vågrörelserna
de laddade sekunderna
det andlöst oerhörda
- bara lite dyning kvar
som så småningom
vaggar båten i hamn
efter den långa färden
över livets hav

När alla känslor planat ut
kan vi se mot horisonten
utan någon rädsla
- allt blir stilla
mycket stilla

Upp

Livets ljus 

Då du stod på det höga berget
såg ut över den leende dalen
såg skogar, ängar och sjöar
och hörde forsens mäktiga brus
långt, långt där nere –

då du stod på det höga berget
där moln ibland fuktade hjässan
kände vinden smeka dina kinder
föll du då också på knä
i en ordlös, svindlande bön –

då du stod på det höga berget
precis som i skapelsens morgon
knäppte du då dina händer
i tacksamhet och i glädje
att livets ljus vart dig givet –

Upp

Hösttankar 

Jag är nog mera vän med hösten
än med de andra årstiderna –
vintern är så hård och kall
våren har så bråda dagar –

visst är sommaren skön
men med hösten kommer lugnet
som först –
då har man mera tid
att känna och tänka –
att vara med sina vänner
och pyssla med sina rabatter

Jag är nog mera vän med hösten –
då växer en stilla förtröstan
ett hopp om klarhet och mognad
om en djupare livets mening –
då viskar det sakta bland träden
om vila och slutlig fullbordan

Upp

Mot kvällen 

Här finns stillheten
- sitter vid en liten sjö
mitt inne i skogen
långt från allfarvägar

fåglar håller kvällskonsert
vattnets yta krusas
av den svaga vinden
- nyss slog en fisk i viken
och lite längre bort
söker sig ett andpar fram
mellan vassruggarna

sakta fuktas marken
av ett efterlängtat regn
som blommor och gräs
bugar och tackar för

här finns stillheten
här finns det nästan ogripbara
- i mosskanten kommer dimman
och breder ut sin mjuka filt
här finns tryggheten
här finns kärleken
- här känns Gud så nära

Upp

Naken sorg 

Då man bäst skulle behöva orden
äger man dem inte –
orden som skulle trösta
och ge nytt hopp –

glädjen har så många ord
men sorgen nästan inga
- är det därför sorgen är så svår -

Då man bäst skulle behöva orden
får tystnaden tala
och gör väl så också
men Gud –

vad jag hade önskat några ord
några goda ord
några hjälpande ord
då du kom med din nakna sorg –

Upp

Då sorgen möter oss 

Det går aldrig att gå runt omkring
då sorgen möter oss på vägen
bara rakt igenom -
detta är den enkla visdom
som jag vill lägga i din hand –

och innerst inne
vill kanske sorgen oss bara väl
på sitt sätt
fast vi har så svårt att förstå
- men jag tror
att den vill bana väg
för glädjen –

bortom natten finns alltid en dag
bortom molnen finns alltid en sol
bortom smärtan finns alltid en fröjd –

det går aldrig att gå runt omkring
bara rakt igenom
rakt igenom –

Upp

Lär oss godhet 

Ingenting är så viktigt nu längre
- har du också känt detta
hur livets heta puls
lugnas ner med åren
och tingen får nya perspektiv
- på något sätt
närmar man sig svaren
på tillvarons många frågor

bara livet självt blir viktigt
- att man inte gör illa
det svaga och vad som växer
det som ska blomma en gång
eller smeka med varma händer

Det är godheten som värnar livet
som är det mjukas förutsättning
därför Herre – lär oss godhet
det är kanske det enda viktiga
för att livet ska överleva

Upp

Överallt 

Överallt kan du finna Gud –
allting bär spår av hans hand
humlan som söker efter frömjöl
fjärilsleken i solen
trollsländans glänsande glidflykt
över din sommarsjö

Överallt kan du finna Gud –
ängens alla tusende blommor
näckrosorna i viken
kabbelekan längs den slingrande ån
- allt bär samma vittnesbörd

Överallt kan du finna Gud –
i templets svala stillhet
i bönens tysta gemenskap
eller i den gamla barndomspsalmen
som du nyss kom att tänka på

Överallt har jag sökt Gud
men mest har jag funnit honom
i ett litet barns leende –

Upp

Evighetens ögon 

Stjärnor lyste hans väg –
han som sa – du ska älska
Formades de orden förgäves
var hans korta jordeliv blott slösad kraft
och korsets kval till ingen nytta –

Vi hatar ju ännu –
vi trampar varandras hälar blodiga
vi övar oss än i dödandets konst
all världen kring –

Stjärnor lyste hans väg –
genom stallets spruckna bräder
trängde de stilla in –
fram till fullbordandets spikslag –

Har du sett stjärnorna
känt deras tysta bud
till ditt hjärta –
dessa evighetens ögon
vinternattens tåligt tindrande lyktor
för vilset sökande fot
långt, långt borta
och ändå så naket nära –

Upp

Det finns en trygghet 

Någonstans –
på något underligt vis –
mitt i det otrygga
mitt i vår otrygga värld
finns det en trygghet
- en förvissning om
att hela skapelsen vilar
i en god och kärleksfull hand

Det är tidig morgon –
sitter på en brygga nära havet
och ser hur båtarna guppar lite
där de ligger sida vid sida
- ännu sover mänskorna i husen
ingen enda har jag mött
på min tidiga vandring
men nu hör jag en hund
och ett litet barn
som kanske nyss har vaknat
- snart ska väl alla vakna
till en ny dag
som ingen vet något om
- vad den kommer att bära
i sitt sköte

Själv är jag full av tacksamhet
över allt vad livet ger
av lycka och glädje
av skönhet och harmoni
- det finns en trygghet

Upp