Start | Biografi | Diktsamlingar | Teman | Tonsättare | Gästbok | Länkar | Kontakt


Innehåll


Som en vårflod
Skrivandets glädje
Inspirationskällor
Jag undrar
Kärleken och döden
Betraktelse
Två världar
Dikten måste angå
I ödmjukhet
Möte
Efter ett TV-program
Diktaren och väverskan
Leve clownen
Vad vill jag
Våga vara den man är
Att söka glädjen
Ett trollspö
Händers glädje
Till en medsyster
Mariakyssen
Efter en lyrikkväll
Som ett barn
Lyckans fågel
Någon gång
Ditt varma hjärta
De korta ögonblicken
Visst vill jag
Ett sommarminne
I begynnelsen
Här min ros
Försonad
Beviset
Hästfilosofi
En gömd diamant
Den farliga elden
Mot rött ljus
Sista seglatsen
Smärtsamt
Erfarenhet
Bara så
Förändringen
Nu blommar dalen
Drömkust
Drömnatt
Besynnerligt
Kommunikation
Det uteblivna svaret
Mot kvällen
Förvandling
Bön om ett svar
Outgrundlig
Rutinkontroll
Förlåt oss Gud
Kyrkogårdsvandring
Här är platsen att mötas
Bön och förtröstan

Närhet (1986) 




 

En del människor
berör mig
på ett alldeles särskilt sätt
dem önskar jag
krypa under huden på -

Upp

Som en vårflod 

Allt är förvandlat
- en ny glädje
sipprar fram
som en vårflod

av dess vatten
vill jag dricka
för att försona
och återställa

En ny glädje
sipprar fram
där jag fallit på knä
i bön och vaka

Upp

Skrivandets glädje 

Skrivandets glädje
är svår att förklara
- att kunna forma ord
som lindrar smärtan
och hjälper ett leende
fram över läpparna
hos någon som förstår
och känner igen

Skrivandets glädje
är förenat med vånda
och helt beroende av
det gensvar orden möter
när de står där nakna
på det vita pappersarket
lite rädda och darrande
till dess att någon
tar dem till sitt hjärta

Upp

Inspirationskällor 

Framför mina ögon
där jag sitter vid skrivbordet
har jag Jungfru Maria
med Jesusbarnet i sin famn
- skuret i trä
av en finlandssvensk bonde
nu död sedan något år

därovan
Jesus med törnekronan
över sin hjässa - redan här
i de rena anletsdragen
känns lidandet påtagligt nära
- ibland nästan smärtsamt
i sin nakna medvetenhet

därovan
mätes tiden i timmar och minuter
minnande om att det brådskar
- att det bara är i nuet
som vi äger en bit lycka
som våra händer kan ge värme
och tina någons tysta frusenhet

- här skriver jag mina dikter
- små hälsningar till vännerna
med dessa talande ting
framför mina ögon

Upp

Jag undrar 

Hur gör alla de andra -
de som inte kan skriva
när de måste ge utlopp
för sina känslor
- ber de kanske
eller sjunger
eller målar
eller stickar
eller städar
- går de i kloster
eller börjar de mjölka en ko

Är det så
att inte alla måste -
att en del människor
kan bära sina känslor
innanför den egna huden
utan att förbrännas
- finns det kanske
även sådana
som inte känner något alls
- möjligen ett hammarslag
på den egna tummen

Upp

Kärleken och döden 

Kärleken och döden
är de ständiga
inspirationskällorna -
dem man aldrig
blir färdig med
de alltid lika aktuella

Kärleken och döden
kommer vi aldrig förbi
- de är för alltid
sammanlänkade med livet
de är båda
livets viktigaste förutsättning

Kring kärleken och döden
formar vi vår längtan
våra innersta förhoppningar
vår bävan och vår oro
livet igenom
till den sena aftontimman

Om kärleken och döden
skriver vi våra dikter
sjunger vi våra sånger
formar vi våra böner
- även i drömmen
gästar de ofta vårt läger

Upp

Betraktelse 

Alla ord är redan skrivna
alla tankar är tänkta
alla världens toner
har redan klingat ut

ändå måste orden skrivas
tankarna tänkas åter
tonerna ständigt prövas
i dur och mollackord

ständigt drives vi framåt
av längtan och själslig vånda
sökande livets mening
i andlös svindelminut -

evigt vågorna rullar
in mot den väntande stranden
- vindarna vilar sällan
väckes till storm och lek

gåtfull är alltings källa
hisnande ter sig stupen
någon gång når våra händer
trygghetens horisont -

Upp

Två världar 

De flesta
lever bara i en värld
- jag är van att leva i två

när verkligheten inte räcker till
eller när den blir för grå
lämnar jag den bara
så länge jag behöver
för överlevnadens skull

I fantasins värld
kan nästan allting hända
allt man längtat och drömt
- utan begränsning
där finns mycket mer kärlek
och toleransens blå blomma
håller upp sitt lätta paraply
över allt som behöver skydd
- som bara skulle slitas sönder
i verklighetens snålblåst

I fantasins värld
är människorna fria -
mer öppna och spontana
och ingen sätter hänglås
för sina dörrar och hjärtan
- kom och möt mig

Upp

Dikten måste angå 

När jag försöker läsa
dessa rosade poeter
unga ordbegåvade
eller de medaljbehängda -
Nobelpristagare
och med dem likställda -
förstår jag ofta ingenting
men sörjer ändå inte

De lärde ska ha sina poeter
och vi andra våra -
men poesin behöver vi alla
till läkedom och tröst
men också
att förstå våra liv
att lyfta oss över vardagen
och kafferepspratandet

Dikten måste angå
kännas angelägen
vara gripbar
i sin naturliga enkelhet
utan att vara banal
då når den ut till de många
- men visst ska de lärde
ha sina poeter

Upp

I ödmjukhet 

I dag vet jag
- livet är nog mest
bara gråtoner

först tänker man
nästan i svart-vitt
synd, skuld, fel
dygd, oskuld, rätt

man dömer
eller rosar
- har så bestämda svar
och åsikter

men livet har lärt mig
att se gråtonerna
- inget är helt svart
och inte heller vitt
inga svar är givna
i alla lägen

vi får pröva oss fram
erkänna vår vilsenhet
vår oförmåga till klarsyn
- leva med gråtonerna
i ödmjukhet

Upp

Möte 

Jag mötte en ensam
människa i går
en ensam olycklig själ
han hade bränt
alla broar
och bryggor till liv
men ville ej dö likväl

Vad säger man då
vad gör man då
när någon står hjälplös intill
och väntar ett ord
att leva på -
för att dö
är ej något han vill

Jag fann inget ord
som räckte just då
men tog hans hand i min
- det blev något vått
i en ögonvrå
när jag såg
i hans ögon in

Upp

Efter ett TV-program 

Sitter här med mina tankar
som inte finner fäste
som inte når sin förlösning
- brottas som vanligt
med de eviga frågorna
om liv och död
om rätt och orätt
om sanning och lögn

Vad är sant
en gång för alla
och vad är riktigt lögn
- hur långt kan man förneka
hålla tillbaka
och glida undan
utan att skada sin själ -

Vad är god moral
- en som gäller lika
eller en som tar hänsyn till
vår individuella egenart

Vi har så olika arvsanlag
- olika förutsättningar
att klara av och stå emot
- vi borde kanske glömma
vår egen förträfflighet
när vi fäller våra hårda domar

Upp

Diktaren och väverskan 

Att skriva en dikt
är att finna ett anslag
- en väverska
sätter upp varpen
utan att veta helt
hur mönstret ska formas

skytteln går bara
fram och tillbaka
precis som pennan
formar orden
i rad efter rad
- ibland långa
- ibland korta

väven tas ned
- hängs kanske
på någon vägg
när den är färdig
- men diktens öde
blir ofta att ligga gömd
i en skrivbordslåda

Upp

Leve clownen 

Var gör man av sorgen -
när man inte är clown
och kan dela den
med sin publik
gråta hejdlöst
och känna
att smärtan blir uthärdbar
därför att den delas

Var gör man av glädjen -
när man inte är clown
och kan slösa den
på sin publik
skratta hejdlöst
och känna
hur glädjen smittar av sig
i lyckliga ögon

Skrattet och tårarna
lockar han fram
den klunsige clownen
därför behövs han
- tänk om vi alla
kunde lära av clownen
då skulle nog livet
vara lättare att leva

Leve clownen!

Upp

Vad vill jag 

Vad vill jag med mitt liv
- det återstående
och kanske korta
nu gäller det
att se det hela klart
- en liten tid
så är vi alla borta

En liten tid på jord
vi svänger sökande
vår levnads lykta
men bländas ofta lätt
av andra sken
som gör att vi går vill
och blir förtryckta

Vi kanske inte blir
vad vi var ämnade
från början vara
- det är så lätt
att följa vind i lä
men svårare
att stormnatts vågor klara

Vad vill jag med mitt liv
när aftonrodnaden är tydligt nära
- finns kanske någon
jag kan ge mitt stöd
och någon vän
vars börda jag kan bära

Upp

Våga vara den man är 

När man blir gammal
blir livet mycket enklare -
man vågar vara den man är
inte så förtvivlat rädd för
att göra bort sig -
att visa sina känslor

När man blir gammal
avundas man inte de unga
- de som måste kämpa
för sin kärlek
med svartsjukans alla demoner
inom sig -

När man blir gammal
upptäcker man nya värden
- samtalen med vännerna
tryggheten i vad man äger
i alla de minnen
som lagrats genom åren
- förvissningen om
att det mesta ordnar sig

att inte ens döden
behöver vara så farlig
när den en dag
bara står där vid ens sida
tar en i hand
och stilla öppnar porten

Upp

Att söka glädjen 

Ett har livet lärt mig
- man kan aldrig få allt
- man kan aldrig ge allt
helt nära
når vi bara varandra
i de korta ögonblicken
i den flyende stundens lycka
i de outtalade orden
- med de mötande händerna
och vindens viskning
i vårt öra -

Den ständiga glädjen
finns inte på jorden
kanske inte
någon annanstans heller
men att söka glädjen
och närheten
ger livet den djupdimension
som nog alla längtar efter
utan att veta det

Att ha någon nära
där våglängden stämmer
ger den tysta trygghet
som också hör till
för att livet ska kännas bra
- låt oss dela med oss
i de korta ögonblicken

Upp

Ett trollspö 

Ingenting är som kärleken
- allt förändrar den
när den når din kust

därför ska du vara rädd
för kärleken -
den stör din nattsömn
den stjälper din planering
den driver dig ut
i ökenland

därför ska du vara glad
för kärleken -
den ökar din puls
den öppnar din själ
den gör dig till
en levande människa

Ingenting är som kärleken
- allt förvandlar den
som ett sagans trollspö

Upp

Händers glädje 

Ingen glädje är större
än handens
när den möter
en annan hand
och skrattar -
fingertopparnas ytor
är känslans finaste
instrument -
elektriska poler
som är uppladdningsbara
i en annans handflata

Händer kan gråta
känna sig vilsna
och övergivna -
händer kan längta
och sörja
när de inte möter

därför finns ingen glädje
större än handens
när den möter
en annan hand
och skrattar -

Upp

Till en medsyster 

Du är lite udda i livet
- därför söker jag dig
lite konstig - en drömmerska
i mångas ögon

Du är så ovanligt levande
- därför söker jag dig
du bär din själ nästan utanpå
i mina ögon

Du är så varsam i din tanke
- därför söker jag dig
så undfallande och förlåtande
nästan självutplånande

Du är så trosviss på djupet
- därför söker jag dig
mer jungfru-maria-lik
än någon annan jag mött

Upp

Mariakyssen 

Just då var det nödvändigt
- få känna dina läppar
kyssa dem vågade jag inte
- ville jag inte
men känna dina läppar
var nödvändigt
- du lät det ske
men sorgen i dina ögon
gjorde mig nästan
förtvivlad -

- aldrig mer
kunde jag sedan färdas
vägen förbi
utan att minnas -
utan att åter känna
dina läppar mot mina
som den gången
då det var nödvändigt

Det var bekräftelsen
som var så nödvändig
- du var Maria
den rena
den obefläckade
den gudasonshavande
- gudsmodern
i nutidsgestalt

Upp

Efter en lyrikkväll 

Det var dig jag sökte -
du hade så levande ögon
- smärtan som du bar på
lyste nästan igenom
- hade velat tala med dig
- hade velat lyssna på dig
kanske en annan gång

Underliga är många möten
- någon griper tag
kommer man inte förbi
- vill inte komma förbi

Ibland vill man stanna
och läsa vidare
i ett ögonpar
som har sett in i elden
utan att helt förbrännas

Upp

Som ett barn 

Vad det känns skönt
att få ge upp -
bara stillna i skeendet
och låta någon annan bestämma

Vad det känns skönt
att få vara öppen
för en annans famn
och kärlek
- våga vara mjuk

Vad det känns skönt
att få lita på sin känsla
- kasta sig handlöst
utför stupet
och känna att det bär

Vad det känns skönt
när hjärtat får gensvar
- allting blir så enkelt
att få känna sig som ett barn
som äntligen hittat hem

Upp

Lyckans fågel 

Jag ska aldrig
glömma den natten
då månen
var kopparröd -
det låg en förtrollning
över vikens vatten
den öde kyrkan
och i kyssen du bjöd

så nära
jag kommer ej mera
en jordisk lycka som då
med händers glädje
hud mot hud -
jag har försökt
att förstå

men förstå
kan väl nästan ingen
varför det blev så till slut
- jag höll lyckans fågel i vingen
en stund - en svindelminut
och inget blir mer som förut

Upp

Någon gång 

Nu är jag trygg -
i vår vetskap
om varandra

i dina ord
i dina tankar
i dina händer

inget ängsligt frågande
om du har glömt
om du förändrats
om något har hänt

någon gång möts vi -
någon gång
öppnar du dig åter
och tar mig med
på en hisnande resa
bortom allt förnuft

Om det inte blir så
är jag ändå trygg
i våra minnen -
som när himlen landade
i en kabbelekas skål

Upp

Ditt varma hjärta 

Inte bara vad du gav
tackar jag dig för
utan också
för vad du ville ge

Inte bara dina ord
tackar jag dig för
utan också
för allt du ville säga

Inte bara dina tankar
tackar jag dig för
utan också
för ditt varma hjärta

Upp

De korta ögonblicken 

Jag lever bara den korta stund
då mina ögon ser dina
och våra händer
möter varandra
i hemligt samförstånd

Så har du förändrat min värld
lockat fram min glädje
och min fantasi -
min barnsliga nyfikenhet
- varje möte ett äventyr

Men var inte rädd, min vän
jag vet villkoren
och möjligheternas begränsning
- din värld är din
och min värld är min

Det är i de korta ögonblicken
som jag vill hämta näring
för mina drömmar
- minnenas fina spindelväv
kan inte av någon rivas sönder

Upp

Visst vill jag 

Visst vill jag vandra
vägen igen
där blommor kan knoppas
och spira -
visst vill jag vandra
med dig min vän
och återföreningen fira

Visst vill jag vårda
ansa och så
med varma
och varliga händer
- ensam är öken
tillsammans vi gå
och gläds åt
en lycka i sänder

Upp

Ett sommarminne 

Förunderligt
hur skönt livet kan vara
ibland -

vinden spelade flöjt
så löven dansade -
de första hallonen lyste röda
och frestande
längs den blommande vägrenen -
myrorna sprintade av och an
mellan stenar och grenar
hukande sig för våra hårda skor
- hur många dödade vi
utan att vilja

sakta gick vi och tänkte
nästan helt ordlösa
men ibland dök ett minne upp
och vi höll hårdare
om varandra

efter den sista vägkröken
mötte vi åter
husen och människorna
- kanske log vi mot dem
i tacksamhet

Upp

I begynnelsen 

I begynnelsen
var kärleken
- att skapa
är att älska
- att älska
är att skapa

I begynnelsen
var allt gott
var allt kärlek
var allt Gud
- låt oss förstå detta
- Gud finns i oss alla -

Låt oss förenas i LOVSÅNG
alla vi som tror på livet
- som vill LIVET
en lovsång till det enda
som kan rädda en vilsen värld
- en lovsång till KÄRLEKEN

Upp

Här min ros 

Gudinna
i renhetens rike
mer oåtkomlig i dag
än någonsin
- det strålar av ljus
kring din panna

Gudinna
i skönhetens rike
- slöjor av silvertråd
döljer delvis
din nakna kropp
för att jag inte
ska bländas

Gudinna
i kärlekens rike
- vid din fot
lägger jag
min röda ros
för att jag
i några korta ögonblick
fick komma dig nära

Upp

Försonad 

Nu är jag försonad
med livet
- trots allt
försonad

till sist
fick jag möta dig
både din själ
och din kropp
- möta och förstå
hur livet kan vara
när allt stämmer
när glädje och sorg delas
när tårarna
inte behöver gömmas
varken glädjens tårar
eller sorgens

Nu är jag försonad
med livet
- nu har jag fått känna
hur allt kan vibrera
med en älskad hand
i ens egen

Upp

Beviset 

Med dina tårar
gav du mig
stundens största glädje
- beviset för
att du kände dig trygg
kände dig hemma

jag frågade inte
varför du grät -
du kanske inte
hade kunnat förklara
just då
- det behövdes
inte heller
- tror jag förstod

mer och mer
förstår jag dig
- vet också
att du inte gråter
hos vem som helst

därför blev dina tårar
stundens största glädje
för mig

Upp

Hästfilosofi 

Jag undrar
hur det skulle vara
att vara häst
istället för människa

skillnaden
är kanske inte så stor
- en häst
kan nog också känna
men en häst
drömmer kanske inte
längtar troligtvis
inte heller

så du häst
kunde nog inte förstå
hur vi hade det
på andra sidan
taggtråden -
men tack i alla fall
för att du höll oss sällskap

tack du månskära också
- du kunde säkert förstå
du lyste så vackert
från din höga himmel

Upp

En gömd diamant 

Lycklig är den
som kan glömma
och gå vidare
mot nya möten
och famnar -
som inte ser sig om
och minns
i höstens tid

Lycklig är den
som sover gott
om nätterna
utan att drömma
och våndas
och längta
till det ouppnåeliga

Lyckligast är nog ändå den
som fått se
ett ljus tändas i mörkret
som vilar sig mot
barnets enkla förtröstan
som har sett
hur en ljunghed kan blomma
om hösten
som har funnit
en gömd diamant i åkerns ler
och bär den nära
nära hjärtat

Upp

Den farliga elden 

Plötsligt
blir leken allvar
utan att vi räknar med det

gång på gång
bränner man sina fingrar
av den farliga elden

gång på gång
dras man obarmhärtigt in
mot den starka lågan

gång på gång
får man borsta av sig sotet
i stor smärta

gång på gång
söker man sig mot elden
på nytt

Upp

Mot rött ljus 

Med full fart
brakade jag in med tåget
mot ändstationen
- hade tydligen kört förbi
den röda varningssignalen
- bromsarna räckte inte till -
med buller och brak
kastades vagnarna av spåret
- tur att jag var ensam

Själv klarade jag mig
utan livshotande skador
- spår och vagnar
går säkert att reparera
men det är tveksamt
om jag vågar köra mer
- jag kan ju ställa till det
även en annan gång
och då kan det gå värre

Upp

Sista seglatsen 

Vid en frusen strand
revade vi segel
och brände våra skepp
som byggts för stora vatten

kunde inte hålla tårarna tillbaka
när röken steg mörk
mot den röda aftonhimlen

nu fanns ingen återvändo -
men över den glödande askhögen
värmde vi ändå försiktigt
våra kalla händer
en sista gång

Upp

Smärtsamt 

Att lämna någon
eller att bli lämnad
är alltid ett sorgearbete
- smärtsamt
måste minnena gås igenom
en del sorteras in i fack
en del brännas direkt
utan förskoning

det samlas på hög med åren
men kärleken går alltid
sina egna vägar
helt oberoende av förnuftet
och varningarna

så står man vid ett vägskäl
och försöker att förstå
men förståndet har sina brister
och ett hjärta går inte att tvinga
- men att bli lämnad
eller tvingas lämna någon
är alltid ett sorgearbete

Upp

Erfarenhet 

Smärtan
är priset
man får betala
för lyckan -

så enkelt
är det
förvisso -

ändå
betalar man -

Upp

Bara så 

Sista gången
vill jag bara
hålla om dig -
hålla om dig
länge -
hålla om dig
nära -

borra in ansiktet
i ditt mjuka hår
som jag ofta
längtat få göra

inte känna
din kind
inte se
dina ögon
inte röra
dina läppar
inte röra
någonting

bara borra in
mitt ansikte
i ditt hår
och minnas

Upp

Förändringen 

Det är bara jublet
inom en
som dämpas
när man går tillbaka
från kärlek
till vänskap

annars förändras ingenting
glädjen
i ögons möte
och händers beröring
är densamma -
saknaden lika stor
när du går

det är bara jublet
som dämpas
- skrattet i ådrorna
övergår
till ett lågmält
leende

Upp

Nu blommar dalen 

Mäktig är floden
- jublande
söker den sig utför
- sjunger och spelar

den kan tämjas
och tvingas in
i nya fåror
av mänskohand
- men längtar
alltid tillbaka

Mäktig är floden
- i går
bröt den igenom
skyddsvallen
- gav nytt liv
åt den törstande dalen
nu blommar den
som aldrig förr

nu sjunger det åter
en obändig sång
längs de vattenslipade
strandstenarna
där forsen stänker
och skrattar
mot alla

Upp

Drömkust 

Du ligger vid ett hav
med blankspolade hällar
där vågorna stundtals
slår högt över
och väcker nytt liv
i din morgontunga kropp

naken vill du möta
den nya dagen -
ensam vill du möta lusten
som väcktes redan
under nattens sömn

din vän är så långt borta
men ändå så nära -
det är hans hand du känner
när du spänner din båge
och ger dig åt havet
och morgonen
och vinden
som kysser din varma hud

Upp

Drömnatt 

Jag drömde i natt
- blev hämtad av polis
hade anmält mig själv
bad att få gå ensam
till fängelset
men
det tillät inte reglementet

konstapeln
var dock förstående
och nöjde sig med
att gå ett halvt steg bakom
- vägen kände jag själv
sedan många år tillbaka

någon försvarare
ville jag inte ha
- behövdes inte -
allt som lades mig till last
erkände jag utan omsvep
- allt kändes så skönt
efteråt

Upp

Besynnerligt 

Herre -
du som vet allt
- kan du förstå
- kan du förlåta

varför tillåter du -
varför driver du inte
bort mig
från ditt ansikte -

besynnerligt
känns det ibland -
men världens lagar
är förvisso inte dina

kanske att kampen
räknas mig tillgodo -
Herre - du vet
hur jag kämpar ibland

Upp

Kommunikation 

Två språk når alla
kan tolkas av alla
- bilden och musiken

färgernas och tonernas värld
är universell -
när öga och öra nås
finns inte något hinder
- vi kan avskärma
eller engagera oss
i linjespel och färgklang
i rytmer och ljudsymfoni

när språket stämmer
- när tonerna
når vår egen ton
när bilden smälter samman
med vårt eget sätt att se
finns inga gränser
- bilden och musiken
förenar folk och kulturer

Upp

Det uteblivna svaret 

När Gud skapade världen
såg han att allt blev gott

När Gud skapade människan
trodden han att allt blev gott

Varför det inte blev så
har ännu ingen kunnat förklara
på ett tillfredsställande sätt

Kanske är det uteblivna svaret
det enda som driver oss vidare
mot mullen och mot stjärnorna

Upp

Mot kvällen 

Här finns stillheten
- sitter vid en liten sjö
mitt inne i skogen
långt från allfarvägar

fåglar håller kvällskonsert
vattnets yta krusas
av den svaga vinden
- nyss slog en fisk i viken
och lite längre bort
söker sig ett andpar fram
mellan vassruggarna

sakta fuktas marken
av ett efterlängtat regn
som blommor och gräs
bugar och tackar för

här finns stillheten
här finns det nästan ogripbara
- i mosskanten kommer dimman
och breder ut sin mjuka filt
här finns tryggheten
här finns kärleken
- här känns Gud så nära

Upp

Förvandling 

Med din kärlek inom mig
skulle jag känna mig stark
- all min dumma räddhåga
skulle förvandlas
till ett trosvisst jubel

Med din kärlek inom mig
vore mina händer varmare
än de är i dag
- livsgåtorna mindre svåra
och evigheten mera gripbar

Med din kärlek inom mig
ville jag gå ut på vägarna
och dela med mig
till alla dem som gråter
över något de har förlorat

Upp

Bön om ett svar 

Är detta allt -
vår stund på jorden -
vårt korta sökande jordeliv
ibland så totalt förvirrat
- det kan inte vara allt -
men stöter ändå pannan blodig
- hur når man styrka i sin tro
- hur gör man upp med sina tvivel
jag vet att Gud har sökt
- hållit mig i handen
- visat väg och mål
och ändå

Är detta allt -
att finnas här miljondelskort sekund
sett utifrån det stora perspektivet
- sedan inget mer
- bara sjunka in
i glömskans djupa vatten
i evigheternas tysta
evigheter -

Varför så många frågor -
Herre, ge mig ett svar
och jag ska ropa ut på torgen -
ett svar - inte bara till mig
utan också till alla de andra
som tror precis som jag
men som fortfarande söker
det definitiva svaret

Upp

Outgrundlig 

Outgrundlig är du, Herre -
hur du styr våra steg
och leder våra öden
skiljer oss åt ibland
och låter oss mötas åter
ständigt med nya uppdrag
att inte förfuska

Outgrundlig är du, Herre -
otåligt söker vi svar
på besvärliga frågor
anklagar dig för
att du låter ondskan härja
utan att ingripa alls
- som vi tycker

Outgrundlig är du, Herre -
uppenbarar dig för oss
tröstar, förmanar
låter oss skåda in en stund
i den himmelska världen
där våra tårar ska torkas
och smärtan försvinna

Upp

Rutinkontroll 

Klart att jag gråter ibland
- svårt att tänka sig döden
så naket, så plötsligt
hade kanske räknat med
lite förvarning
- bara en rutinkontroll
skadar väl inte med en röntgen

Svårt att fatta det hela
- ha döden så nära
och smärtstunderna dessutom
men å andra sidan
vi måste ju alla dö
förr eller senare
det är ju bara så -

Klart att jag gråter ibland
att även du gråter
men tårar är inte farliga
inte döden heller förresten
det är bara vi svaga
som rädes sista andetaget
- men alla har ju klarat det

Upp

Förlåt oss Gud 

Förlåt oss Gud -
du som vill oss väl
du som skådar på djupet
ner i vår själ -
du som skådar på djupet
och ser direkt
all gudlöshet och synd
som vi täckt -
Förbarme dig Gud
över all din hjord
som världen kring
bekänner ditt ord
- giv kraft och mod
giv hugnad stor
och rädda var själ
där blott tvivel bor -
Förlåt oss Gud
för all synd vi gjort
att vi inte har handlat
så som vi bort -
nu vi böjer vårt huvud
och ser med skam
hur kärlekslöst och fel
vi gått fram -
Bevare oss Gud
i din trygghets famn
i tillit stor
vi viskar ditt namn
- när sol går ner
kring bygd och gård
vi lämnar oss helt
i din goda vård -

Upp

Kyrkogårdsvandring 

Här ska vi bäddas ner
i den goda jorden en gång -
fåglar ska sjunga i träden
när morgonen gryr -
de ännu unga och varma
ska vårda sina älskades gravar
vattna blommorna och minnas
hur det var en gång
i livets och förhoppningens tid

Djupt ur minneslundens frid
ska vi kanske finna ett svar
på hjärtats många dunkla frågor
om vadan och varthän -
vinden ska spela violin
med mjuka stråkdrag
i den gamla askens krona

Här ska vi bäddas ner
i den goda jorden
med livets varma puls
runt omkring bland husen
på ena sidan av kyrkogården
medan klockorna ringer till vila
från det medeltida templet
på andra sidan den rinnande ån

Tryggt ska vi uppleva detta -
någon vandrar vid vår sida
tar oss till sist så stilla i handen
och för oss över bron
till Sanningens och Kärlekens rike

Upp

Här är platsen att mötas 

Här är platsen att mötas -
de levande och de döda
Här är platsen att vila
en stund från vardagens möda
Här är platsen att söka
ett tecken för vandringens frågor
Här är platsen att finna
ett fäste för tanke som irrar

Här är platsen att forma
en bön om en stor förtröstan
Här är platsen att bedja
om ro för trasiga själar
Här är platsen att skåda
en stjärna i midvinternatten
Här är platsen att lyssna
till klockklangens mäktiga budskap

Här är platsen att skiljas -
att bäddas i goda jorden
Här är platsen för tårar
när banden plötsligt har brustit
Här är platsen att glädjas
för löfte om återförening
Här är platsen där alla
får lägga sitt liv i Guds händer

Upp

Bön och förtröstan 

Herre - gör mig stilla -
Som ett barn i din kärleks famn

_ _ _


Hela Skapelsens storhet
känner jag genom suset
i de viskande trädens kronor
- genom åfårans rinnande vatten
famnande helig mark

_ _ _


Inte gränser och fjärran
bara mjukhet och närhet
- allt är sammanlänkat
Liv och Död och Liv igen

 

(Kantat och minnesord - nya kyrkogården i Moheda)

Upp

Produktion: KomakinoMedia. Allt innehåll copyright © 2017 Birger Franzén. Besökare: 405526